tag:blogger.com,1999:blog-89964867874344147702024-02-08T06:35:45.669+01:00Mamma Bland AnnatJag är mamma, bland annat... men det påverkar mig i allt jag gör,säger, känner, är och tänker. Precis som det ska vara. Ibland har jag mycket att säga om lite, ibland bara lite grann om mycket annat.
Välkommen!Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.comBlogger439125tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-62853429130363622452018-09-02T22:19:00.000+02:002018-09-02T22:19:03.925+02:00När kampen startade<br />
I sex timmar grät jag utan att veta om mina tårar föll för att jag redan förlorat min son, för att han låg ensam skadad någonstans eller för att han just då dog av sina skador i ensamhet.<br />
Sen fick jag veta att han hölls vid liv. I Trondheim, Norge ungefär 80 mil ifrån mig.<br />
Nästan ett dygn senare fick jag så äntligen komma in till min son. Min ängel. Min kämpe och hjälte.<br />
Och den här bilden säger allt.<br />
För där och då i Trondheim, när jag nästan inte kände igen mitt barn men ändå fick hålla hans hand och luta min panna mot hans kind - där startade kampen om hans överlevnad. Och den kommer att fortsätta så länge jag lever.<br />
Min son, min älskade son. Jag är så glad att du valde att stanna, att kämpa, att överleva.<br />
Vi ger aldrig upp.<br />
Orkar du så orkar jag.<br />
Alltid.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD3ASvfFez9e31bvC8A10KdfXMn7fkPrlyUqMZ6PlGkr_OuUv9ah_KQrvncEkTA6w0py3J_98Q_ofZ6EcOU0LiXJNGejboYct9ZuoEXRjyHy72lB8oypQOrvgOjUwIpoxxjWfpSi40p_4/s1600/IMG_E3782.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1180" data-original-width="1573" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD3ASvfFez9e31bvC8A10KdfXMn7fkPrlyUqMZ6PlGkr_OuUv9ah_KQrvncEkTA6w0py3J_98Q_ofZ6EcOU0LiXJNGejboYct9ZuoEXRjyHy72lB8oypQOrvgOjUwIpoxxjWfpSi40p_4/s320/IMG_E3782.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-17290495310635230822018-08-06T23:21:00.000+02:002018-08-07T11:00:05.068+02:00IngentingDu vet de där små björkfröna. De som flyger i luften och skräpar ner ända in i soffan och under överkastet. Jag har alltid känt att de är det allra första hösttecknet.<br />
De singlar ner från trädkronorna tillsammans med regn och kyligare nattvindar.<br />
I år har regnet varit knappt. Och temperaturerna varit allt annat än kyliga.<br />
Men idag - idag kunde man känna doften av höst färdas med fläktarna från havet.<br />
Inte mycket. Bara en aning.<br />
Och så de där björkfröna.<br />
<br />
Jag är i Roslagens famn med familjen.<br />
Om ett par dagar åker de hem och jag ska vara ensam här och skriva färdigt manuset till min andra bok. Hoppas jag. Det kanske inte blir något skrivet alls nu när man liksom bestämt. Men jag hoppas på några kapitel och goda formuleringar varvat med hundpromenader och brygghäng.<br />
<br />
Här ute är det stilla. Lugnt och stillsamt.<br />
Och det tar en stund innan man lyckas varva ner och varar i samma takt som omgivningen.<br />
Men nu är det så.<br />
Jag strunta i björkfröna som fyller stugan. Låter röran omgärda oss och timmarna gå utan att de måste fyllas eller planeras med något särskilt eller nyttigt.<br />
<br />
Glad över att jag envisades med denna bokning av vistelse i skärgården och Roslagen i slutet av sommaren.<br />
Vi får se hur många kapitel det blir.<br />
Kanske inga.<br />
Kanske några.<br />
Men det viktigast som blev- det var det där som var "ingenting".<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-81183938083592938582018-05-23T21:56:00.002+02:002018-05-24T08:56:24.832+02:00Trött i maj<br />
Egentligen tycker jag att det borde vara automatiskt ledigt för alla från skola och arbete så snart det är 25 grader varmt i Sverige. Ja - och så kunde vi kompensera det med andra dagar då det är regn och rusk. Skulle ändå aldrig någonsin bli fler semesterdagar än jobbdagar. Eller hur?<br />
<br />
Maj månad är som tre månader instoppad i en.<br />
Allt ska ske i Maj. Och idag sa jag att om jag får ett enda meddelande till om brännboll och picknick så blir jag tokig. Sen fick jag ett sådant mail.<br />
Och självklart kommer jag att delta i dotterns brännbolls-picknick. Även om jag tycker att brännboll är ett otyg.<br />
<br />
Vi är alla trötta nu. Men tröttast är Leo. Han vaknar varje dag och meddelar att han inte orkar mer.<br />
Och det är svårt att veta hur man ska handskas med situationen.<br />
Hade han varit en vuxen i arbetslivet hade han förmodligen varit sjukskriven.<br />
Men nu går han första ring i gymnasiet. Så då förväntas han orka.<br />
Vi tar en dag i taget.<br />
En dag i taget.<br />
<br />
Dt är faktiskt lättast att leva så.<br />
En dag i taget, ett andetag i taget, ett ögonblick i taget.<br />
Bara stå i stunden.<br />
Inte värdera. Inte döma.<br />
Bara stå där i stunden och öppet undra - vad kan jag göra med de här förutsättningarna?<br />
<br />
Gilla läget. Och undra "Vad gör jag nu?".<br />
Och sen bara göra.<br />
Kör.<br />
Håll ut.<br />
Imorgon är en helt annan dag.<br />
<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-13237366748218668292018-05-16T22:24:00.000+02:002018-05-17T11:36:02.739+02:00Syren, hägg och spirea<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSAG8rGqOct1-VjNcrccbxplJqZ1S2YcEzcpqDcm5WdykCsyCb7o8LUWfZWdwX41pACyZ9qI5fd7ITHZ586mE6uZxFAmwjjgBX-y4AbkhtCSpf6hpgtyseXU7sLbXlIgBCX3jVQ33V5Dc/s1600/syren.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1077" data-original-width="1111" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSAG8rGqOct1-VjNcrccbxplJqZ1S2YcEzcpqDcm5WdykCsyCb7o8LUWfZWdwX41pACyZ9qI5fd7ITHZ586mE6uZxFAmwjjgBX-y4AbkhtCSpf6hpgtyseXU7sLbXlIgBCX3jVQ33V5Dc/s320/syren.jpg" width="320" /></a><br />
Ibland frågar människor mig om jag är extra tacksam över livet nu efter olyckan.<br />
Och jag brukar svara att visst har mitt perspektiv förändrats - men det är inte så att jag aldrig gnäller på vardagens mödor längre.<br />
<br />
Jag undrar om jag svarar så för att inte verka pretentiös.<br />
Kanske.<br />
Hur som helst är det så att när jag går genom villaområdet, kolonilottsområdet och sedermera radhusområdet efter att ha ätit födelsedagsmiddag för dottern hos barnens pappa - då möts jag av bedövande dofter.<br />
Syren, hägg, spirea - och i träden sjunger en den ena koltrasten vackrare och mer utsvävande än den andra.<br />
<br />
<br />
Jag ler. Drar in djupa andetag. Och tänker att jag är så oändligt tacksam att jag fick uppleva det här.<br />
Jag fick vara med en dag till.<br />
Fick dela en dag till med min familj.<br />
Och fick ynnesten att gå hem igenom en doft-stinn försommarskog och förundras över livet.<br />
<br />
Det är inte alla förunnat.<br />
Och när vi häromdagen var innestängda på KS för ny operation och eftervård av Leo så var just detta det enda jag tänkte på. Trots fantastisk vård och det varmaste bemötandet.<br />
Det är i en doft-stinn skog man vill vara. När våren och sommaren gör sitt allra bästa.<br />
<br />
Så tack.<br />
Tack för lyckad operation. Smärtfri hemgång.<br />
För höga temperaturer och doft-stinn skog.<br />
Tack för syren, hägg och spirea.<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-62543399193453092542018-05-04T23:18:00.003+02:002018-05-04T23:18:57.476+02:00Solpaus<br />
Jag var nära gränsen.<br />
Farligt nära.<br />
Kunde inte sova. Inte koppla av.<br />
Körde bil och glömde plötsligt vart jag var på väg.<br />
Andades långt uppe i bröstet.<br />
<br />
Så jag åkte iväg. Tack och lov.<br />
Några dagar i solen.<br />
Värme, sand, hav.<br />
Älskad dotters solvarma hud och porlande skratt.<br />
Mamma, syster och systerdotter därtill.<br />
<br />
Långt borta kan man inte vara nån annanstans än där man är.<br />
Och ibland måste man vara precis där och ingen annanstans.<br />
Jag har varvat ner en smula.<br />
Kan inte säga att jag är återhämtad men jag har tagit en liten paus.<br />
<br />
Jag ser fram emot nästa paus.<br />
Nu tar vi nästa etapp.<br />
Med sol och hav i minne och sinne.<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-68447618061894451332018-04-20T20:55:00.001+02:002018-04-21T11:15:55.931+02:00Mardröm<br />
Imorse fick jag ett meddelande via Facebook från en mamma som sett Storytels film om mig och min bok på sociala medier.<br />
Som rubrik hade Storytel angett:<br />
"En förälders värsta mardröm" och sen följde min berättelse.<br />
Mamman hälsade att det jag upplevt inte kunde vara en förälders värsta mardröm. Den värsta mardrömmen en förälder kunde uppleva var istället att få höra att ens barn blivit mördat. Död.<br />
Dödad av en annan människa.<br />
<br />
Och jag svarade att ingen förälder nånsin borde få genomlida det otänkbara att få veta att barnet blivit dödat. Att det vore helt olidligt och fruktansvärt hemskt.<br />
<br />
Ikväll fick jag veta att Avici hittats död.<br />
En 28-årig Tim Bergling född den 8e september 1989, vars liv tog slut alldeles för tidigt. Och jag tänker på hans mamma.<br />
Tims mamma som gråter tusen och åter tusen tårar ikväll. Och imorgon. Och många, många dagar framöver.<br />
<br />
Och jag undrar vad hon tycker är värst.<br />
<br />
Eller nej, det undrar jag egentligen inte.<br />
Jag vet.<br />
För sorg kan inte jämföras.<br />
Sorg är en känslomässig reaktion på hemska, ofrivilliga förändringar i livet som vi inte har kontroll över. Sorg drabbar oss när vi förlorar den eller det vi älskar.<br />
Så som vi älskar - så sörjer vi.<br />
<br />
Alldeles oavsett vad vi går igenom så sörjer vi i samma paritet som vi älskar och vi sörjer att livet för oss och de vi älskar inte blev som det var tänkt.<br />
Det är det vi har gemensamt.<br />
Men att jämföra förluster och sorger - nej, det går inte.<br />
<br />
För den här föräldern, alltså jag, var det där samtalet jag fick om min sons olycka det värsta jag varit med om. Liksom beskedet några dagar senare om hans hjärntillstånd.<br />
<br />
Ikväll tänker jag att för Tims mamma var samtalet om att hennes 28-årige son hittats död hennes värsta mardröm.<br />
<br />
Mardrömmar som blir verklighet att förhålla sig till.<br />
Och jag önskar oss alla kärlek och kraft att ta oss igenom en timme, en minut och ett andetag i taget.<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-54733237633446074262018-04-17T15:36:00.001+02:002018-04-17T15:36:37.458+02:00Vila ikapp<br />
Min sömn är fladdrig.<br />
I tusentals nätter har den varit det.<br />
I tiotusentals nattliga timmar har jag lyssnat efter avvikande ljud, smärta, sjukdom, inkräktare och mardrömmar.<br />
Sovit lätt och beredd.<br />
Vaktat, avvaktat.<br />
<br />
Så min sömn är fladdrig och ytlig.<br />
Jag glider mest mellan slummer och vakenhet.<br />
Vrider och vänder mig mellan dröm och verklighet.<br />
<br />
Ibland undrar jag när jag ska sova ikapp.<br />
Om man kan det.<br />
Återhämta igen sig.<br />
Vila sig oberedd.<br />
<br />
Jag vet inte.<br />
Men jag längtar efter oskrivna blad.<br />
Obokad tid.<br />
Måstefria dagar.<br />
Och ofladdrig sömn.<br />
<br />
Jag längtar efter att vila ikapp mig själv.<br />
<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-25395084437325443532018-04-13T08:55:00.003+02:002018-04-13T09:04:46.730+02:00En film om boken<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDyjKqvdZRLUHpZVX5RzZ8u07tfcB-LZOXA3t4f4YrP4BfBzAkb809AMK0TkLXheFbM7buZGxEYIyoOb8bYLWQ7l8kSGYjijEn1uZ1PJejWPkfYoxaIdILF5YZp4D2dCFPTdmcz8q7ZlY/s1600/Bildstory.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1010" data-original-width="750" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDyjKqvdZRLUHpZVX5RzZ8u07tfcB-LZOXA3t4f4YrP4BfBzAkb809AMK0TkLXheFbM7buZGxEYIyoOb8bYLWQ7l8kSGYjijEn1uZ1PJejWPkfYoxaIdILF5YZp4D2dCFPTdmcz8q7ZlY/s320/Bildstory.JPG" width="237" /></a></div>
<br />
<br />
<a href="https://www.facebook.com/Storytel.se/videos/10155635462717858/">https://www.facebook.com/Storytel.se/videos/10155635462717858/</a><br />
<br />
Känner stor ödmjukhet inför det faktum att över 350.000 personer tittat på den här videon om min bok via Storytel. Otroligt. Tack.<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-5047501368173252842018-04-11T21:46:00.001+02:002018-04-11T21:49:16.479+02:00Möte <br />
<br />
Jag möter honom vid ett café i centrum.<br />
Han står och väntar och jag tänker att han kanske känner igen mig från bilder och TV. Men jag vet inte hur han ser ut. Ändå blir det tydligt att han väntar på någon och jag frågar om han väntar på mig.<br />
Det gör han.<br />
<br />
Han ska intervjua mig med anledning av boken och mitt debuterande författarskap.<br />
Han säger att han självfallet bjuder på kaffe och jag beställer en cappuccino. Jag brukar aldrig dricka kaffe mer än till frukost men det känns ändå rätt att beställa kaffe just idag.<br />
<br />
Vi sätter oss. Caféet är larmigare än vanligt och vi byter plats efter en kort stund för att söka mer avskildhet. Han vecklar ut ett papper med frågor och anteckningar om sidnummer. Han visar mig sitt recensionsexemplar av boken som är fylld av anteckningar och understrykningar.<br />
Jag säger:<br />
- Du har verkligen läst boken.<br />
Och vi skrattar och småpratar en stund om hur märkligt det är att min förväntan är det motsatta.<br />
<br />
Så börjar han fråga. Jag svarar.<br />
Hans frågor är genomtänkta. Djupa. Och jag försöker möta de med likvärdiga svar.<br />
Vid tre tillfällen brister hans röst och hans ögon bli tårfyllda när han framför frågeställningarna. När rösten stockar sig som mest undviker han min blick. Som om det skulle få bägaren att rinna över.<br />
Själv blir jag lika rörd och gråtmild över hans reaktion.<br />
Det känns som om hela syftet med boken, med vårt slit, förkroppsligas i honom där och då.<br />
<br />
Vi samtalar länge. Jag flyter ut i bland i resonemanget som man kan göra när man märker att någon verkligen lyssnar. Larmet runtom bekommer oss inte.<br />
<br />
Så har han ställt sina frågor men säger att han skulle kunna ställa hundra till. Tackar för att jag skrivit boken och säger att han anser att den är gripande, vacker och oerhört välskriven.<br />
Ställer till sist frågorna till faktarutan om favoritbok, favoritförfattare, ålder och familj.<br />
<br />
Sen säger vi tack för idag. Jag kramar honom. Han säger: -Tack för att jag fick träffa dig! och bugar.<br />
Jag säger att det är jag som ska tacka. Och menar det verkligen.<br />
En intervju kan också vara ett samtal. Och ett möte.<br />
Ett mycket värdefullt sådant till och med.<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-70710951163713113212018-04-06T21:02:00.003+02:002018-04-09T11:21:50.533+02:00Förkylt och underbart<br />
<br />
Det blev påsk. Några lediga dagar.<br />
Och förkylningen kom som ett brev på posten. Det allra bästa sättet för min kropp att få stopp på mig är att sätta in lite förkylning och heshet för då kan jag inte använda rösten och därmed kan jag inte jobba.<br />
Sen är det väl ganska typiskt. När det varit massor och hektiskt och så blir det ledighet - då sjunker man ihop och drar täcket över huvudet.<br />
<br />
Att arbeta med boken, att läsa in ljudboken och att prata om boken och olyckan och vårt liv därefter i otaliga intervjuer har varit fint och bra. Men det har också varit oerhört krävande. Bilderna av det plågsamma och katastrofala spelas upp inom mig om och om igen. Jag formulerar tankar och känslor om det ofattbara och plågsamma om och om igen.<br />
Jag är som sagt så glad och tacksam över att berättelsen når ut - men det tar på kraften.<br />
Det äter på mig inifrån och sorgen flyter upp till ytan gång på gång.<br />
<br />
Så jag tänker att det inte är så konstigt att jag känner mig trött och dämpad. Det är faktiskt helt rimligt. Jag väljer att berömma mig själv för att jag inte trillar i det berömda och bekanta svarta hålet. Där har jag ju varit så många gånger förut.<br />
Numera tar jag bara sorgsamheten i handen och traskar vidare. Den får finnas och jag dömer inte mig själv för att den finns.<br />
<br />
Allra mest är jag tacksam för att Leo velat vara med och tyckt det varit värdefullt att prata om det som hänt. Det är nytt. Och det hade aldrig gått för ett år sen. Det är så välsignat att se att han kommit så långt i processen nu. För det hjälper i alla de svåra situationerna som vi tampas med dagligen.<br />
Precis som tiden på samma sätt tagit mig till en plats där jag på ett mycket mer självklart sätt kan bedöma om situationer är bra eller dåliga för Leo. Kan säga ifrån, schemalägga, omstrukturera, planera och kriga för sätt saker.<br />
Det är värdefullt. Både för mig och Leo.<br />
<br />
Noel och Stella är stolta. Och det är jag också tacksam för. Så att de inte bara känner sig icke sedda och förfördelade. Nej - de är stolta och glada. Tack och lov för mina underbara ungar.<br />
Tack och lov.<br />
Tack. Och. Lov.<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-34531678480226506762018-04-02T19:22:00.003+02:002018-04-02T19:22:53.512+02:00Min familj<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
Min fina, fina familj. </div>
<div style="text-align: center;">
För vi är en familj. Alltjämt. </div>
<div style="text-align: center;">
Kanske inte som det var tänkt. </div>
<div style="text-align: center;">
Men likväl. </div>
<div style="text-align: center;">
Vi är en familj förenade av kärlek och minnen. </div>
<div style="text-align: center;">
Och jag är så stolt över oss alla. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJDeEH-c7UNMyD7HQrMzav3e7EHXJhptKEr2PUSpu-4djjDZoqFw_RFlkYjOlHAWSh0CijcAUOhYZssQjdJlu6PxUZwTjh3oLLchlwddZ7F6Pz8XCmD_-RMtTmjFKEqNs0hOPrIcgYFJA/s1600/Familjenrelease.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJDeEH-c7UNMyD7HQrMzav3e7EHXJhptKEr2PUSpu-4djjDZoqFw_RFlkYjOlHAWSh0CijcAUOhYZssQjdJlu6PxUZwTjh3oLLchlwddZ7F6Pz8XCmD_-RMtTmjFKEqNs0hOPrIcgYFJA/s320/Familjenrelease.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-56139695639444252942018-04-01T18:50:00.000+02:002018-04-01T20:08:24.218+02:00Bortom miraklet<br />
<br />
Intervjuer. Reportage och skildringar.<br />
Sen boken blev verklighet har jag berättat om och om igen. Leo har varit med mig i vissa intervjuer. Han har fått välja vad han vill medverka i och inte. Och jag har glatt mig över hur stor skillnad det är i hans ögon nu när han berättar mot för bara något år sedan. Han är på en annan plats nu mentalt. Vi är på en annan plats. Och denna otåliga författare är tacksam över att utgivningsprocessen tog ett år så att vi alla fick tid att ta oss till den här platsen.<br />
<br />
De flesta skildrar miraklet. Det ofattbara i Leos överlevnad. Det fantastiska i livet som ändå blev trots allt. Mycket få ställer de obekväma frågorna om "Hur kunde det hända?" och "borde de inte...?" eller "hur tänkte man här...?".<br />
Alla som läst förstår. Alla som vet bakgrunden skakar på huvudet och tänker att det är fullständigt obegripligt. Det är tragiskt och så onödigt att detta behövde hända.<br />
Dessutom än mer obegripligt hur det hela hanterades av ansvariga parter efter det hemska och otänkbara.<br />
<br />
Jag har fortsatt hållit en diplomatisk ton. Tänkt att alla som läser kommer att se det som stå mellan raderna. Men det är svårt.<br />
<br />
För det är ett mirakel men det är också katastrof. Och det sticker i ögonen att ingen upprättelse sker.<br />
Fortsatt.<br />
<br />
Vi kämpar vidare med konsekvenserna av olyckan varje dag.<br />
Så miraklet - det är sorgkantat.<br />
Tro inget annat.<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-49928996438055149642018-03-28T18:46:00.000+02:002018-03-28T18:48:05.345+02:00Jag skrev en bok<br />
Så jag skrev en bok. Om det jobbigaste och svåraste jag någonsin gått igenom. I början var det ju inte ens en bok. Men tillslut blev det det.<br />
I början skrev jag bara för att formulera mina känslor och tankar. För att se dem i skrift så att de skulle bli lättare för mig att förstå. Och för att få dem ur mig. För de var så många att jag ibland kände det som att jag skulle spricka av allt jag kände och tänkte.<br />
<br />
Med tiden blev texterna längre och strukturen tydligare. Och så småningom blev det faktiskt en bok.<br />
Någonstans på vägen fick dessutom orden ett annat syfte. De fanns inte längre bara för min egen skull utan också för andras. Eller i alla fall med önskan om att nå fram hos andra.<br />
<br />
Nu står jag här med tårar i ögonen och läser de oändligt många hälsningar och kommentarer som strömmar mot mig om hur boken och orden landat hos andra. Trots att boken bara funnits i några veckor och ljudboken ännu kortare tid.<br />
Jag får meddelanden, tårfyllda hälsningar, mail, brev, besök, kort och presenter som alla bär bud om att det var värt ansträngningen. Att det betyder något för andra att jag skrivit den här boken.<br />
<br />
Och mitt i allt det meningslösa och hemska uppstår en lysande mening och hägring om att skänka vidare något betydelsefullt sprunget ur det hemska.<br />
<br />
Så tack.<br />
Tack och åter tack för att Du berättar om hur boken berört dig.<br />
Det betyder så oerhört mycket mer än du kan föreställa dig.<br />
För både mig och Leo och hela familjen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiJG-XxIxTAhGdB6lK21w_SFNtU3jwlEiMgCjd4Z29f2mQgzHq6_EfAgCdgrNzZwhY9x_WSaPvkg1VBm0NTAAWUQH7abrEMqBPiddfzZ3Idwn36IaeT57jIf1CJPSX6QynzReY_SjOxhw/s1600/omslag.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1464" data-original-width="896" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiJG-XxIxTAhGdB6lK21w_SFNtU3jwlEiMgCjd4Z29f2mQgzHq6_EfAgCdgrNzZwhY9x_WSaPvkg1VBm0NTAAWUQH7abrEMqBPiddfzZ3Idwn36IaeT57jIf1CJPSX6QynzReY_SjOxhw/s320/omslag.jpg" width="195" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-48544010100041754822018-03-27T20:30:00.004+02:002018-03-27T20:44:01.096+02:00Fint reportage<a href="https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/245566">https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/245566</a><br />
<br />
En väldigt fin reportagefilm gjord av Jakob Andersson för Aftonbladet - klicka på länken ovan!<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZBOdZHKJ6beXV2lbahVtuTAWdU3_SQ0WWLmbIBi2Dgz2D80HfxPmofSIZQcCUU1sx7KhwPE9z_XMg0grHgE2B6zzqhak9qw1Imo7B5hVxAKRWyztOUvHW4Ldi_w9JfYU9wyfc6nYpc3E/s1600/lexleobild.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZBOdZHKJ6beXV2lbahVtuTAWdU3_SQ0WWLmbIBi2Dgz2D80HfxPmofSIZQcCUU1sx7KhwPE9z_XMg0grHgE2B6zzqhak9qw1Imo7B5hVxAKRWyztOUvHW4Ldi_w9JfYU9wyfc6nYpc3E/s320/lexleobild.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-49436596830323683562018-03-24T18:29:00.000+01:002018-03-24T18:29:01.759+01:00Sagt om boken....<div align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 30.0pt; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-line-height-alt: 15.6pt;">
<o:p><span style="font-family: Helvetica Neue Light; font-size: large;">Jag är djupt rörd. Och oerhört tacksam över kommentarer och kärlek som strömmar mot mig i takt med att allt fler läser och lyssnar på boken. Här nedan är några av alla kommentarer: </span></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-line-height-alt: 15.6pt;">
<o:p><span style="font-family: Helvetica Neue Light; font-size: large;"><br /></span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”För
mig är boken vacker, gripande, smärtsam, hoppfull och framförallt full av kärlek!
Jag kramar mina barn och säger hur viktiga de är och hur mycket jag älskar dem ännu
mer än vanligt efter att ha läst din/er historia. Så till alla föräldrar - läs!
Till alla andra - läs ni också!</span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"> </span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”</span><span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-fareast-language: SV;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Mia
Olden-Berg<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">"Provlyssna
lite" tänkte jag i morse, och precis vid lunch hade jag hört hela. Shit
vilken cool son du har, och vad stark du varit och är.</span></div>
<span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">
Helt klart årets hittills bästa lyssning!”</span><br /><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-fareast-language: SV;"><span style="background: white;">All lycka till dig och resten av familjen</span></span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;">”</span><br /><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">
Fantastiskt beskrivet. All kärlek till dig& familjen”</span><br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Markus
Eliasson<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-line-height-alt: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-22<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Vilken stark
bok! Tårarna rinner o jag ryser över hela kroppen...! Tack för en fantastisk
bok om en otrolig händelse o vägen tillbaka från den. Ett verkligt Mirakel.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-22<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Tack för en
fantastisk bok. Du läser den också så bra. Jag tror att alla som gått igenom en
stor kris i livet känner igen sig. Jag gör det fast något helt annat hände mig.
Dina dyra erfarenheter kommer att kunna gagna så många. Lycka till med allt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-22<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">En fantastisk
bok om en otrolig händelse. Starkt och rörande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-21<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Tack Linn för en
fantastisk bok! Så många tänkvärda formuleringar som även ger mig kraft att gå
vidare. Du har en fantastisk förmåga att skriva så att det berör.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-21<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Otroligt välskriven
och gripande bok, den förmedlar känslan att vara där mitt i händelsen. Den här
boken, händelsen och familjen kommer leva kvar i mig länge. Jag önskar din Linn
och dina barn allt gott i livet!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-21<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Jag vill tacka
Dej Linn för att Du skrivit denna fantastiska bok<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: #999999; font-size: 14.0pt; letter-spacing: 1.0pt; mso-fareast-language: SV;">2018-03-20<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 15.6pt;">
<span style="color: black; font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-fareast-language: SV;">Så fantastiskt
fint och så berörande för en mamma och för en ”gammal” chef på barnIVA på
Astrid Lindgren. Jag förstår och känner mig berikad. Stor eloge till dig som
skrev och till den sjuksköterska som uppmanade dig att skriva.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”Fantastisk
bok! Vilket mod och vilken kärlek till livet!”</span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"> </span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"><3 nbsp="" span=""><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"><3 nbsp="" span=""></3></span></3></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Eva
Bäcklund<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-fareast-language: SV;">”Har precis lyssnat klart på
din bok och torkat tårarna. Din bok är så viktig på så många plan, en bok som
jag tror att alla kan relatera till på något plan. Tack för din brutalt ärliga
berättelse med sorg, ilska, hopp, glädje och stunderna av total hopplöshet.</span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"> </span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-fareast-language: SV;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Anna
Falk<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">En
fantastisk bok som jag just lyssnat färdigt på. Du berättar och formulerar och öppnar
dig så att så många kan relatera till din bok. Den berör så djupt. Tack.</span><span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Marianne
Arnström<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”Just hört klart boken.
Kunde inte lägga i från mig utan sträck lyssnade.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Eva
Wernersson<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”Har
precis läst din bok, Linn. Så gripande och väldigt bra skriven. Läste från pärm
till pärm, kunde inte sluta.”</span><span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Cathrine
Bergman<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”Jag
köpte boken och sträckläste den - gick inte att släppa. Jag berördes starkt och
imponerades av hur fint du uttrycker dig och på det sätt du skriver om detta
som du allra helst velat slippa. Du är väl värd all framgång med denna bok.</span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-language: SV;"> </span><span style="color: #1d2129; font-size: 14.0pt; letter-spacing: -.1pt; mso-bidi-font-size: 13.0pt; mso-fareast-language: SV;">”</span><span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-fareast-language: SV;"> <o:p></o:p></span></div>
<!--[if !mso]>
<style>
v\:* {behavior:url(#default#VML);}
o\:* {behavior:url(#default#VML);}
w\:* {behavior:url(#default#VML);}
.shape {behavior:url(#default#VML);}
</style>
<![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<o:DocumentProperties>
<o:Template>Normal.dotm</o:Template>
<o:Revision>0</o:Revision>
<o:TotalTime>0</o:TotalTime>
<o:Pages>1</o:Pages>
<o:Words>488</o:Words>
<o:Characters>2786</o:Characters>
<o:Company>Linn Maria EF</o:Company>
<o:Lines>23</o:Lines>
<o:Paragraphs>5</o:Paragraphs>
<o:CharactersWithSpaces>3421</o:CharactersWithSpaces>
<o:Version>12.0</o:Version>
</o:DocumentProperties>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves>false</w:TrackMoves>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing>
<w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing>
<w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>
<w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:DontAutofitConstrainedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
</w:Compatibility>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Karin
Persson<o:p></o:p></span></div>
Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-37068406722569013522018-03-18T18:07:00.001+01:002018-03-18T18:07:50.417+01:00Nu finns den<br />
Så nu finns den. Boken.<br />
"Himlen måste sakna en ängel" finns att köpa i bokhandlar, på nätet, som ljudbok och som e-bok. Och det känns som att jag släpper iväg en liten bäbis ut i världen.<br />
Jag är så oerhört tacksam över möjligheten att berätta. Tacksam för att Håkan på Norstedts läste manuset och förstod varför boken behövde ta form. Tacksam för att redaktörerna John och Elin hjälpt mig förädla berättelsen och för att kära Sara berett väg för boken genom media.<br />
<br />
Det är förunderligt. Jag önskar inget hellre än att jag fått debutera som författare med en helt annan historia. Jag firar såklart inte ödet som ledde oss hit utan de mirakel som följde.<br />
Och jag hoppas som sagt att berättelsen kan hjälpa andra. Det är därför jag delar den.<br />
<br />
Mest av allt gläds jag åt hur stor skillnad det är för Leo att prata om och relatera till olyckan och vårt liv nu jämfört med för något år sen.<br />
Han är glad, lugn, Engagerar sig i intervjuer och diskussioner om vad som hänt och meddelar att han accepterat det som hänt och lever sitt liv ändå.<br />
Jag gråter av tacksamhet. Över Leo. Över livet.<br />
Över kommentarer och hälsningar som människor skickar efter att sett vår medverkan i media eller efter att ha läst boken.<br />
Gråter av lättnad, ödmjukhet och tacksamhet.<br />
Tack.<br />
Innerligt tack.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJClYET4N9HSwwCDDKUGi688zoLpFBDVeYR7SAgGj-1Ut6WSfRw5tQ8FVCBwwShikd0kIqUh8rUEExL-_6Xn-c4S1rSXUDpFlSyoccEbh2nsgBl-jFTYKaPM_E8AnwaIirlWME8U1_lxk/s1600/Linnskavlanleo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1145" data-original-width="1600" height="229" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJClYET4N9HSwwCDDKUGi688zoLpFBDVeYR7SAgGj-1Ut6WSfRw5tQ8FVCBwwShikd0kIqUh8rUEExL-_6Xn-c4S1rSXUDpFlSyoccEbh2nsgBl-jFTYKaPM_E8AnwaIirlWME8U1_lxk/s320/Linnskavlanleo.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr5fh9PAByAWdYtDPsuufUQCuZ80yEAkgdWEvBBsGmGwmfk23AwIyIovyWPnh-lK0H4dTRLrlCB8l9xChfKMkxd2ec0Ba5EtE0f1_Ivg0djWYG8gIBxRri4CSK6vfiGUmHujjioztKfc8/s1600/HakanLinn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr5fh9PAByAWdYtDPsuufUQCuZ80yEAkgdWEvBBsGmGwmfk23AwIyIovyWPnh-lK0H4dTRLrlCB8l9xChfKMkxd2ec0Ba5EtE0f1_Ivg0djWYG8gIBxRri4CSK6vfiGUmHujjioztKfc8/s320/HakanLinn.jpg" width="240" /></a></div>
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-39840947224578675632018-02-18T20:31:00.001+01:002018-02-18T20:31:23.706+01:00Övermäktig skuld<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX4zPSmQevgZ3W1-4VeUx-qqIejW5YvwHsAjXhK-ChxH6MNnTV8bNL5Rn4AWZBxF4S8xYcklx348NGzzzQSwjuP_5_HSXMSSPRO9Bdg-3wIkmBuQEPVRAee6SQ2T8DRvpIlCczIfSv7RI/s1600/Leolinnskuld.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1409" data-original-width="917" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX4zPSmQevgZ3W1-4VeUx-qqIejW5YvwHsAjXhK-ChxH6MNnTV8bNL5Rn4AWZBxF4S8xYcklx348NGzzzQSwjuP_5_HSXMSSPRO9Bdg-3wIkmBuQEPVRAee6SQ2T8DRvpIlCczIfSv7RI/s320/Leolinnskuld.jpg" width="208" /></a></div>
<br />
Ibland blir skulden övermäktig.<br />
Sorgen sköljer över mig och skammen greppar om mitt hjärta. Vetskapen om att jag borde lyssnat på Leo och den gnagande rösten inom mig tar över.<br />
Jag skickade min son på lägret som förstörde hans liv.<br />
Jag drev honom till att åka fast kyrkan var MIN tillvaro och inte hans. Jag ifrågasatte inte säkerheten tillräckligt mycket. Jag litade på att han skulle vara omhändertagen. Tillsedd dygnets alla timmar.<br />
Jag förutsatte det och ifrågasatte inte högt nog.<br />
Så ibland blir skulden övermäktig och jag gråter.<br />
Gråter och gråter. Ber om förlåtelse om och om igen.<br />
Då är det han som tröstar. Min son tröstar mig.<br />
Och även om han säger: - Mamma, jag vet att det inte var ditt fel. Du ville bara att jag skulle ha det bra.<br />
Så vet jag att det som hänt ändå har hänt. Och att en del av skulden är min. Ohjälpligt.<br />
Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Men jag kunde inte rädda honom.<br />
Kunde inte skydda honom.<br />
Och för det är jag så oerhört ledsen.Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-10705731845717441892018-02-08T15:48:00.005+01:002018-02-08T15:48:54.890+01:00Boken är färdigSå nu är boken klar.<br />
"Himlen måste sakna en ängel" rymmer alla de ord, tankar och känslor jag formulerat de senaste två åren och är nu skickad till tryckeriet. Om några veckor kommer jag att kunna hålla den i min hand. På riktigt. Det känns alldeles oerhört fantastiskt.<br />
Norstedts förlag bereder väg för boken ut i världen och jag är så tacksam för möjligheten att berätta.<br />
<br />
För att få kalla sig författare måste man dock ge ut två böcker. Än så länge är jag bara en mamma som skrivit en bok, enligt sonen Noel som nu hunnit in på sitt 15e år. Men jag tänker att det är inte så illa det heller: "En mamma som skrivit en bok".<br />
<br />
Dessutom skriver mamman på sin andra bok.<br />
Under tiden bloggar jag här så att du som vill kan följa mig en bit på vägen.<br />
Välkommen tillbaka!Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-22226816793752996252016-05-15T03:20:00.001+02:002016-05-15T03:20:13.669+02:00Man gör sitt bästa<br />
Ändå vet man nånstans inuti sig att man gör sitt bästa.<br />
Ändå vet JAG inom mig att jag gör MITT bästa.<br />
<br />
Jag finns där.<br />
Hela tiden. Konstant. För mina barn.<br />
Finns jag.<br />
Och jag tror att när de ser tillbaka på sin barndom så kommer de ändå att känna just det. Att jag fanns där. Var tillgänglig. Aldrig långt borta.<br />
Kanske kommer de tycka att jag alltför självupptaget grät för mycket. Sörjde som om de inte var nog...<br />
Och det är fullständigt sant.<br />
En stor del av deras barndom har jag gråtit, sörjt. Och inte känt att enbart de och jag varit nog.<br />
Tyckt att vi blev trasiga utan pappan.<br />
<br />
Men jag hoppas att de också såg att jag försökte.<br />
Åkte på semestrar med tårar i ögonen, upprätthöll traditioner med smärta i hjärtat, försökte på alla sätt jag kunde att finnas där trots att jag innerst inne kände att jag inte längre fanns.<br />
<br />
Och jag hoppas att de förlåter mig för det. För sorgen och för alla tårar.<br />
För att det tagit sån tid. Från dem.<br />
Och för att det fått dem att känna att de inte är nog för att göra mig lycklig.<br />
<br />
För så är det inte. De är nog.<br />
Nog för att göra mig lycklig i hundra liv framöver.<br />
Bara att de finns och lever och överlevt är nog.<br />
<br />
Sen saknar jag. Oavbrutet. Varje dag. Och kommer att sörja min familj resten av mitt liv.<br />
Men likväl är de nog för att jag ska känna lycka.<br />
Lycka och sorg är ingen motsats.<br />
Nej, lycka och sorg lever parallellt i det liv som levs autentiskt.<br />
<br />
Man får ta lyckan i den ena handen och sorgen i den andra och säga:<br />
- Kom nu så går vi och ser vad som väntar bakom nästa krök.<br />
<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-6931332373456925722016-04-30T16:22:00.003+02:002016-04-30T16:22:34.391+02:00<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Tårar. <div>
Både på insidan och utsidan. </div>
<div>
Inte lika ofta längre på utsidan. Men likväl. Alltid. </div>
<div>
Det river i mig. Skaver. Gör ont. </div>
<div>
Inget var viktigare för mig än barnen. Än familjen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Inget. Var viktigare. </div>
<div>
Det var mitt mål med livet. Min vision. Min dröm. </div>
<div>
Meningen. </div>
<div>
Och det enda som betydde nåt misslyckades jag med. </div>
<div>
Jag kunde inte behålla familjen intakt. </div>
<div>
Och jag kunde inte skydda mitt barn när han behövde det. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Allt jag ville vara. Mamma och fru. </div>
<div>
Det misslyckades jag med. </div>
<div>
Jag kunde inte rädda äktenskapet och jag kunde inte rädda min son. </div>
<div>
Istället skickade jag honom i fördärvet. Fast han egentligen inte ville. Men han åkte för min skull. </div>
<div>
Och jag misslyckades med att skydda honom. Det enda viktiga uppdrag jag har haft i livet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vissa stunder när jag tillåter mig själv att verkligen komma till den insikten så kan jag knappt andas. Just nu kan jag knappt andas. </div>
<div>
Och jag måste snart andas. </div>
<div>
Igen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag kunde inte rädda min son. Kunde inte skydda honom. </div>
<div>
Jag kunde inte rädda mitt äktenskap. Gud vet att jag försökte. </div>
<div>
Jag kunde inte bevara mina barn från en splittrad familj. Gud vet att det var det enda jag ville. </div>
<div>
Jag kunde inte. </div>
<div>
Jag. Kunde. Inte. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Och i spillrorna av livet är jag oförmögen att hitta det som är helt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-22563562217753475552016-03-17T14:21:00.000+01:002016-03-17T14:21:23.921+01:00Hur orkar du?<br />
- Hur orkar du? Frågar en och annan ibland.<br />
Jag ser på dem. Dröjer kanske en aning medan jag funderar om de verkligen vill veta svaret.<br />
Eller svaren. För det finns två.<br />
Det ena svaret är:<br />
- Orkar? Det gör jag inte.<br />
Och det andra svaret är:<br />
- Det finns inte så mycket annat att syssla med här...<br />
<br />
Ni vet. som i Ronja Rövardotter. När Birk rasat ner i Helvetesgapet men lyckats få fatt i en utskjutande stenavsats och hänger krampaktigt kvar och kämpar för sitt liv.<br />
Ronja - som är uppe i säkerhet - ropar:<br />
- Håll dig kvar!!<br />
Och Birk, han svarar:<br />
- Ja, det finns inte så mycket annat att syssla med här....<br />
<br />
Han har rätt. Ja, eller delvis. Man kan ju välja att släppa taget och störta ner i Helvetesgapet och döden också men det gör man inte. Inte om man är en mamma. En människa. Och inte bara en liten lort - för att citera en annan av Astrid Lindgrens älskade figurer.<br />
<br />
Så det finns inte så mycket annat att syssla med här. Än att hålla sig kvar. Trots att det stundom känns väldigt hopplöst och utmattande. Skilsmässan och Leos olycka är blixten som slagit ner i mitt liv, min Mattisborg, delat den itu och lämnat kvar en så djup spricka som fått namnet Helvetesgapet. PÅ en av klippväggarna klamrar jag mig fast för att inte störta ner i avgrunden. Och väntar på att nån som Ronja inte bara ska ropa "Håll dig kvar" utan också hiva ner sin skinnrem till mig så att jag kan klättra upp. Rädda mig helt enkelt.<br />
För av egen kraft kommer jag inte upp just nu.<br />
<br />
Jag vill hiva mig över kanten och andas ut i någons knä. Kisa mot solljuset och himlen och tacka Gud för att jag kom upp. Andas den friska luften och känna någon stryka min kind och lova att allt kommer att bli bra igen. Eller åtminstone okej.<br />
<br />
Och när jag läser Ronja om kvällen för min dotter och kommer till stycket där Mattis vrålar ut sin sorg över förlusten av Skalle-Per så gråter jag stilla.<br />
"Han fattas mig. Han fattas mig så det värker i bröstet"<br />
Han fattas mig. Han som var min. Han som jag var familj tillsammans med. Såsom han var då - han fattas mig.<br />
Han fattas mig - han som var min sorgfrie son med hela livet framför sig. Han fattas mig.<br />
Det fattas mig - det liv jag ville. Den familj jag ville.<br />
Kärleken.<br />
Den fattas mig så det värker i bröstet.<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-28711845433010216102016-02-09T23:57:00.002+01:002016-02-09T23:57:30.300+01:00Jag grät ikväll<br />
Jag grät ikväll.<br />
Av utmattning, oro, sorg och ensamhet. Värk.<br />
Jag grät ikväll igen.<br />
Och kom på att det gått många dagar sen sist.<br />
Ibland måste man gråta för att minnas att det finns dagar man inte gråter.<br />
Jag grät ikväll.<br />
Men inte igår.Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-54589264515913413672016-01-03T22:24:00.001+01:002016-01-03T22:27:53.834+01:00Han föddes en höstdag...<br />
Han föddes en höstdag. Löven var härligt färggranna den hösten minns jag. Det är de ju inte alla år. Tror att det krävs väldigt kalla nätter för att löven ska färgas riktigt röda. Men jag kan ha fel.<br />
<br />
Hur som helst var löven oändligt färggranna och luften hög och klar.<br />
Det var inte tänkt att han skulle komma just då. Såklart.<br />
En vecka tidigare än beräknat gick vattnet.<br />
Men ut hade han inte så stor lust att komma för det. Det tog en god stund, ett gott dygn, och tillslut ett par barnmorskors kroppstyngd på min mage för att övertyga honom att slutligen göra entré i denna värld. Vid det laget hade den ömma modern förlorat en liter blod och precis all energi. Den förtföddes huvud hade fastat så hårt i bäckenet och manglats en sån ansenlig tid att hjässan formats till en märklig strut och kon.<br />
<br />
Han låg på mitt bröst och när jag oroligt undrade om det var något fel på honom på grund av huvudformen blinkade pappan bort tårarna, höll upp en hand för att skymma deformeringen och sa - Nejdå, det syns inte så mycket. Vi kan döpa honom till Coooony......<br />
<br />
Mamman var för trött för att skratta.<br />
<br />
Han gjorde mig till mamma den där höstdagen. Och jag vill påstå att han räddade mitt liv.<br />
Han gav det mening och skänkte mig från och med då den där villkorslösa kärleken jag så innerligt längtat efter och saknat. Han var min ängel. Det var fantastiskt.<br />
Och det var helt chockartat.<br />
Jag kunde inte förstå att jag från och med då skulle ha totalt ansvar för denna lilla försvarslösa människa, varje minut, varje timme och varje dag. Hur skulle man nånsin stå ut med oron? Hur?<br />
Jag gjorde inte det.<br />
Vi sov inte. Alls. Jag var så orolig för honom. Så oerhört spänd och orolig.<br />
Minns att vår första promenad varade i exakt 9 minuter innan han började gny i vagnen och jag kallsvettig var tvungen att återvända till lägenheten och fåtöljen där vi satt och ammade dag och natt.<br />
<br />
Efter ett tag konstaterades kolik på grund av mjölkintolerans och jag slutade med alla mjölkprodukter. Det blev bättre men idag är jag helt övertygad om att han var mer känslig för min oro än att jag åt mjölkprodukter.<br />
Vi lärde hur som helst känna varandra och han blev mitt allt. Det mest underbara mirakel som fötts. Kittet som fogade sammans hans pappa och mig. Våra trasiga familjer och släkter. Allt. I mitten fanns denna ljuvliga varelse. Leo.<br />
<br />
I hans ögon fanns löftet om en framtid. Om jular, födelsedagar, pulkaåk, sommarbad, sagostunder, kramar, semesterresor, föräldramöten, konserter, konversationer, skogspromenader och bullbak.<br />
Allt fanns i detta lilla knyte till pojke och mitt hjärta visste inga gränser i kärlek.<br />
Jag låg bredvid honom i sängen i tidiga gryningstimmar och visste att jag väntat på just detta i hela mitt liv.<br />
<br />
Han överraskade mig varje dag på något sätt. Det har alltid varit det speciella med honom. Att han överaskar mig varje dag. Med något han säger, gör. Något han visar sig vara.<br />
Inuti honom finns hissnande djup och oändlig kärlek. Och när han ser på mig, säger att han älskar mig och ler finns inget, inget som jag blir så lycklig av.<br />
<br />
Jag minns att när han låg i hjärtlungmaskin, svullen till oigenkännslighet med fler slangar och maskiner kopplat till sig än jag nånsin sett i mitt liv - då tänkte jag att "Jag får aldrig höra ytterdörren slå igen följt av hans speciella "He-ej" när han kommer hem, sorgfri, från skolan mer..."<br />
<br />
Och än idag, 7 månader efter olyckan, drömmer jag om just det. Och sörjer just det så oerhört.<br />
<br />
Min son, min förstfödde, min ängel.<br />
Han finns, han lever. Han överraskar mig fortfarande varje dag. Men en del av honom gick förlorad för alltid den där ödesdigra dagen i juni. Och för det är jag så oerhört, oerhört bedrövad.<br />
<br />
Älskade, älskade unge.<br />
Du räddade mig.<br />
Och som jag önskar att jag kunnat rädda dig.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-57797834005540224892015-12-31T01:46:00.001+01:002015-12-31T01:46:20.755+01:00Man behöver inte mycket<br />
Det har varit jul.<br />
Få tillställningar och högtider gör sprickorna så uppenbara och det trasiga så synligt som julen. Så är det nog i de allra flesta familjer. För ju starkare man sätter gemenskapen, samvaron och kärleken i fokus - desto tydligare blir det som inte fungerar, som inte är.<br />
<br />
Jul brukade vara min paradgren. Det var tiden på året då jag triumferade i familj och mys och engagemang och kärlek och omtänksamhet och pynt och mat och allt.<br />
Så försvinner en person - och hela poängen. Det är ju konstigt ändå. För kvar finns flera andra små personer ändå. Men i mig har lusten till julen försvunnit. Ändå gör jag jul. Oförtrutet.<br />
Inte lika mycket som förr. Men jag gör.<br />
<br />
Det enda jag tänker på den här julen är att jag är så oändligt tacksam över att jag även denna jul får fira med TRE barn. Det var så nära, så nära att detta kunde varit den första julen med bara två barn i livet. Första julen utan honom. Utan min förstfödde.<br />
Men så blev det inte.<br />
Istället blev det den första julen efter olyckan.<br />
<br />
Mitt i julklappsutdelningen reste han sig och sa - "jag måste gå upp och lägga mig, jag orkar inte mer"<br />
Och man tänker att han är här men ändå inte.<br />
Han är inte densamma. Det är ingen av oss. Allra minst han såklart. Och jag gråter och gråter över det.<br />
Det finns ett före och ett efter. Oavsett.<br />
<br />
Och jag gläds över att jag har kunnat sitta mittemot honom en lördagsmorgon i december då han klarade av att äta sin frukost på egen hand. Men gråter över att han minst måste gå om nian och över allt som förändrat och begränsat honom.<br />
Över nervskador, muskelskador och hjärnskador.<br />
Och inom mig ekar det hela tiden "Varför".<br />
<br />
Jag saknar att dela glädjen över frukostens framsteg och att dela sorgen och oron över skador och förändringar med barnens pappa. Vi är längre ifrån varandra än någonsin. Inte ens detta kunde förena oss och då kan väl inget göra det. Och jag drömmer mardrömmar varje natt och undrar varje dag hur i hela friden det kunde gå så illa.<br />
<br />
Man behöver inte mycket. De där veckorna och månaderna på intensiven i somras lärde mig verkligen det. Egentligen behöver man inte mycket. När döden hotar är det så lite av det man fyller sitt liv med som verkligen är viktigt. Man behöver lite mat, lite kläder och en trygg plats att vara på med de man älskar. Få saker är så åtråvärda som falukorv och makaroner med snuviga barn en helt vanlig tisdag i november. Få saker är så åtråvärt som vardag. Att allt är som vanligt.<br />
Man behöver så lite.<br />
<br />
Men man behöver kärlek. I dåliga och bra tider. Alltid. Behöver man kärlek.<br />
Man behöver kärlek. Och på det kommer man oerhört långt.<br />
Kärlek.<br />
Lite mat, lite kläder, nånstans att känna sig trygg - och kärlek.<br />
<br />
Och inför 2016 önskar jag mig inget mer än precis just det.<br />
Kärlek.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8996486787434414770.post-64437664906106031922015-11-25T22:31:00.002+01:002015-11-25T22:31:30.640+01:00Jo, han leverSå, jo - han lever.<br />
Jag har fått en del frågor om det sen det sista inlägget.<br />
Han lever.<br />
Och jag önskar att historien kunde vara så enkelt som att säga just detta.<br />
Så är det dock inte.<br />
<br />
Jag ska berätta.<br />
Kanske inte allt här. Resten i en bok. Annat i en annan skrift-form.<br />
Men jag ska berätta här också.<br />
<br />
Måste bara ta det i portioner och doser som mitt inre orkar med. Det blir så mycket och så verkligt igen när jag sätter det på pränt. Och dagen och nuet har liksom nog med sitt lidande om ni förstår vad jag menar.<br />
<br />
Om två dagar når jag 40 år av liv på jorden.<br />
Det är en milstolpe.<br />
I lördags firade jag den lite i förväg med barnen, släkten och en väldig massa vänner. Noel och Stella sjöng. De höll tal. Noel började gråta under sitt tal när han skulle berätta för mig hur betydelsefull jag var.<br />
Och tillsammans med Manskören från Sollentuna Gosskör som jag bjudit in för kvällen sjöng min Leo.<br />
Oj, va han sjöng.<br />
Han lämna de rullstolen för en stund och stod med sina körvänner och sjöng med hela sin kropp, själ och hjärta.<br />
När man sjunger glömmer man kroppens begränsningar. Man glömmer att man knappt kan gå, knappt orkar stå, inte kan röra sina händer, har tappat all vikt, all styrka, har ont, har en hjärna som inte orkar. Man glömmer sina yttre och inre ärr.<br />
Och sjunger.<br />
Oj, vad han sjöng.<br />
<br />
Och i mitt 40-åriga liv finns inte så mycket som jag varit så glad och tacksam för.<br />
<br />
Mellan då och nu finns så mycket gråt. Så mycket kamp och så många ord. Dessutom fortsätter de under lång tid framöver. Orden om kampen.<br />
De ska jag skriva.<br />
Både här och där.<br />
<br />
<br />Linn Mariahttp://www.blogger.com/profile/01963738219326189077noreply@blogger.com3