Så nu är boken klar.
"Himlen måste sakna en ängel" rymmer alla de ord, tankar och känslor jag formulerat de senaste två åren och är nu skickad till tryckeriet. Om några veckor kommer jag att kunna hålla den i min hand. På riktigt. Det känns alldeles oerhört fantastiskt.
Norstedts förlag bereder väg för boken ut i världen och jag är så tacksam för möjligheten att berätta.
För att få kalla sig författare måste man dock ge ut två böcker. Än så länge är jag bara en mamma som skrivit en bok, enligt sonen Noel som nu hunnit in på sitt 15e år. Men jag tänker att det är inte så illa det heller: "En mamma som skrivit en bok".
Dessutom skriver mamman på sin andra bok.
Under tiden bloggar jag här så att du som vill kan följa mig en bit på vägen.
Välkommen tillbaka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hej Linn!
Jag förstår inte vad det är för nåt som gör att jag känner att ”nu ska jag se om Linn skrivit något” precis efter att du skrivit något efter ett långt uppehåll. Det känns verkligen speciellt.
Jag tänkte bara säga tack till dig än en gång. Du räddade mig och mitt äktenskap på ett så förunderligt sätt för flera år sen. Vi har det fantastiskt bra tillsammans idag, vi, våra barn, ja alla omkring oss har det så mycket bättre än jag kunde föreställa mig då, när allt kändes omtumlande och tungt. Även den andra kvinnan har det bra idag. Vi hade ett långt samtal för ca två år sedan och nåde hon och jag fick berätta vad vi känner idag och vad vi kände då. Jag berättade vad det var som gjorde att jag tog beslutet att stanna hos min familj och hon blev ledsen och även rätt så arg. Jag bad henne läsa din blogg så att hon skulle förstå vad jag gått igenom. Efter en stund tog hon min hand och vi omfamnade varandra och grät tillsammans en lång stund utan att säga ett ord. Vi grät av saknad över vad vi kunde haft, men än mer grät vi av lättnad över att vi inte åsamkat våra barn och respektive en sån smärta utan övervunnit prövningen. Vi träffas ännu då och då som vänner och till och med våra familjer har träffats och umgåtts vid ett par tillfällen, vilket varit trevliga möten. Vi när båda på en hemlighet, men i och med att vi klarade av att hålla gränsen så känns det inte som ett svek att vi inte berättar åt våra makar, utan snarare som något som påminner oss om hur bräckligt ett livoch ett samliv kan vara.
Tack för allt du gett mig Linn. Kanske ses vi en dag i den här världen eller i en annan men för mig var du redan då en skyddsängel.
Kram, Arne
Kära Arne,
Tack snälla för att du skriver! Dina brev och berättelser har berört mig djupt och jag är så tacksam att du delar med dig av dem till mig. Det får mig att känna att det är meningsfullt att fortsätta skriva och gör mig så tacksam över möjligheten att berätta och att jag får göra skillnad för andra människor.
Ta hand om du och familjen!
Allt gott önskar jag dig.
Kram
Linn
Skicka en kommentar