Midsommar

Midsommar på Högmarsö.

Familjen, vänner, skratt, prat, bubbel, sill, sol, bad, båtturer, fiskelycka och

stekt abborre till mellis.

Barn i flytväst, mer bubbel, dans runt midsommarstång, små grodorna, fiskdamm med godispåsar, grill, prat, vickning, bastu, nattbad.

Midsommar som hämtad ur ett reportage i nån veckotidning.

Enligt en önskeboks alla regler.

En drömstart på sommaren.

Fin trio på Högmarsö

Anders trivs i solen...

Äntligen nån som tycker det är roligt att dans runt midsommarstången med mig!

Finaste Leo

Noel kikar fram bakom kransen

Livet

I tisdags ringde min väninna och jublade för att berätta att nu, nu äntligen var hon gravid.

Efter flera missfall och misslyckade IVF-er hade ett barn börjat växa i hennes mage. Ett liv hade startat djupt där inuti henne.

I torsdags möttes jag av att grannens flagga vajade på halv stång och visste omedelbart att tragedin var ett faktum. Hon hade dött och han blivit änkling vid dryga 60.

Jag stod länge på altanen och andades djupt och försökte hitta modet och styrkan för att gå dit och möta sorgen. Döden. Ensamheten. Benen var oerhört tunga. Men jag gick dit. Kramade om honom och grät en stund. Pratade om begravning, musik och dikter.

Gick hem.

För båda dessa familjer och människor har livet på en enda sekund, ett ögonblick förändrats.

I den ena stunden finns inte livet för att i den andra plötsligt bestämma sig för att slå rot och börja växa. I ett trollslag och genom ett under vävs drömmen och verkligheten samman och där finns ett barn. Ett liv.

Och i det andra fallet försvinner ett liv lika fort. Ett sista andetag så är en människas stund på jorden till ända. En suck och hon finns inte. Finns inte mer.

När jag sitter vid mitt köksbord och stirrar ut på det röda grannhuset är det fullkomligt obegripligt. Därför att för min inre syn finns hon ju. Hon går där i trädgården, påtar, målar, vinkar och ler. Hennes träskor står vid altandörren och hennes sms finns kvar i min telefon med alla hälsningar från deras skärgårdsturer. Hon finns - likväl är hon borta.

En kommer och en går.

Lycka och sorg går hand i hand. Det ena ger det andra.

Och livet är så oändligt stort och förunderligt. Bitterljuvt och sorgsamt.

Lyckligt och underbart.

Hemma

Men jag gjorde det.

Nu är jag på andra sidan Malta-resan och kan säga att det gick bra. För att inte säga utmärkt.

Skype räddade situationen. Stundom kunde jag vara i samma rum som de här hemma och det fick allt att kännas lättare. Bortsett från det faktum att schemat på Malta var av den karaktären att det inte så ofta dök upp pauser där längtan och saknad fick ta överhand.

Det krävs en del fokusering när 46 gossar i varierande storlek ska vallas genom säkerhetskontroller, konserter, båtturer, stadsvandringar, sena middagar och tidiga frukostar. För att inte tala om att hålla koll på dem i höga vågor fulla med brännmaneter i Medelhavet.

Man måste parera hunger, hemlängtan, interna konflikter, solbränna, illamående, tarmbesvär, ostrukna skjortor och borttappade plånböcker.

Jag kan säga att jag var ganska utmattad när vi tillslut landade på Arlanda.

Men glad.

Jag har aldrig i mitt liv stött på en samling så oerhört trevliga och gulliga killar. Och de andra vuxna ledarna var av precis samma sort de också.

Konserterna och sången jag fått höra och insupa har varit magisk. Underbar. Jag har suttit i kyrkbänkar, blundat och låtit mig omslutas av de mest fantastiska klanger och toner.

Och gråtit såklart. När Sollentuna Gosskör framför Ave Maria, Lead me Lord eller Stämning - då rinner tårarna oupphörligen ner för mina kinder.

Medelhavsvärme är det ju även härhemma så det är inte alls dumt att vara på nordligare breddgrader.

Nu hägrar studentmottagningar, skolavslutningar, 40-årsfester, 60-årskryssningar, midsommar och ett långt och härligt sommarlov.

Jobba har jag plötsligt svårt att göra.

Har ingen energi kvar och orkar liksom inte tänka så mycket på hösten.

Fastän jag borde planera en del av konserterna, eventen och annat på agendan.

Det är som om jag stupar och kroknar lite innan mållinjen i år.

Jobba och planera får jag göra sen.... en regnig dag.

Idag är det sol och student i Sollentuna.