Ord på D...

Driftig.

Jag har blivit allergisk mot det ordet.

Förr var det kanske ord som "duktig" eller "högpresterande" men nu är det just ordet "driftig".

Va sjutton är det för ord egentligen? Och är det något att eftersträva?

Det fanns en tid då jag gjorde allt för att uppfylla kriterierna som kunde tänkas vara inbakade i detta lilla ord. Men nu...

Häromdagen kom jag på mig själv att bli direkt rasande när någon sa att "Jag borde koppla ihop dig med ett par tjejer som också är så där driftiga som du...".

Jag vill tamejsjutton inte vara nån driftig tjej längre eller ens uppfattas vara någon sån.

För det är alltid tjejer som är driftiga. Eller hur?

Varför?

Jo, driftig är man när man otrutet med aldrig sviktande ambition, energi och vilja kämpar hårt för att få omöjliga och oavlönade projekt att fungera.

I tron om att de såsmåningom - när alla förstått storheten i dem - ska bli lönsamma.

Jag vet - det här är mina högst personliga åsikter och kopplingar.

Håll med eller förkasta.

Men mina "driftiga" dagar är över. Jag orkar inte.

Jag kommer alltid att vara en engagerad person dock. I sådant jag finner meningsfullt.

Sån vill jag vara. Däri ligger också så mycket hjärta att lönsamhet inte spelar samma roll.

Men meningen måste komma inifrån mig själv och inte vara sprungen ur jakten på epitet som börjar på "D"...

Duktig, duglig och driftig.

Tre ord jag skulle stryka ur min dotters framtida vokabulär om jag kunde.

Tillfreds och lycklig.

Det räcker långt. Längst.