Längtan

Äsch.
Det kan ju dröja en evighet innan boken kommer ut och blir publicerad.
Om den ens blir det.
Så jag skriver en skvätt här ändå.

Idag ser jag ut på yrande snöflingor och tänker att våren förmodligen aldrig kommer i år.
Den kommer att hoppa över sin ankomst helt enkelt.
Jag längtar efter takdropp, solvärme och gräsmatta så det värker i hela själen.

Och så just när jag sitter här och längtar så minns jag min äldste sons alldeles lysande kommentar gällande detta med längtan.
- Om man längtar efter något, så har det redan börjat...

Är det inte fullständigt briljant?
I själva längtan efter något så tar skeendet redan sin form.
I praktiken är även längtan och förväntan en del av upplevelsen och verkligheten.
I min längtan efter våren kan jag i själva verket uppleva den varje dag.
Är inte det alldeles underbart finurligt?

Och ändå.
Det är svårt.
När man skyggt ser ut på snöstormen och helst vill krypa ner under täcket igen.
Inte komma ut förrän eländet är över. Och bortsmält.

Likväl.
"Om man längtar efter något så har det redan börjat"
Leo, 12 år.

Lysande.
Varmt lysande.