Igång

"Hejdå, Mamma!"

2-åringen vinkar glatt och avbryter mig i mitt samtal med förskolepedagogerna. Jag har stått där i 4 minuter. Exakt. Och nu tycker hon tydligen att den lilla mini-inskolningen efter det sju veckors långa sommaruppehållet är avklarad.

"Jaha, ja hej då älskling. Då går mamma nu. Puss, puss" Jag går lite sakta och tveksamt om hon skulle bli lessen och ångra sig.

"Hejdå. Tella gör sannkaka."

Jaha. Så var det med det. På 4 minuter var vardagen igång igen. In i rutinernas förlovade och inrutade land. Och det långa sommarlovet är ett minne blott.

Vädret hjälper till. Regnar lite pö om pö. Men bjuder på fuktig värme emellanåt som får vilken 35-åring som helst att undra om det inte är lite väl tidigt för klimakterie-vallningar.

Så skolgård. Upprop för den blivande 7-åringen och tillika ettakluddaren.

Riktiga skolan. Nya glasögon och ryggsäck. Pennskrin.

Han står där i en klunga om ca 300 barn i åldrarna 6 till 11. Första dagen på skolåret och de startar med att sjunga "This is the song of joy" med världens bästa musiklärare R på gitarr. I kanon och stämmor.

Mamman döljer några tårar. Igen. Och tänker att "Vänta nu! Stod jag inte här alldeles nyss och grät över Den blomstertid eller nåt?" Vet inte vad som är värst. Att sommaren gått så fort eller att jag prompt måste böla för allt i tid och otid.

Så imorron. Musikklasser och alldeles ny klass och skola för blivande 10-åringen som börjar 4an. Pirrigt är det. Han längtar så det låter högt om honom när han vankar runt härhemma och väntar. Väntar och längtar. Jag hoppas så innerligt att det blir bra för honom.

Och så ska jag anstränga mig för att inte anstränga mig så himla, himla mycket nu när vi ska ge oss in i ett nytt sammanhang. Det blir min lilla läxa.

Inte vara så Übertrevlig mot precis alla hela tiden. (Ja, inte otrevlig heller såklart;) Bara lagom, liksom. Inte ställa upp på alla föräldrauppdrag och funktioner alldeles omedelbart. Bara hänga med och vara jag. Kan det räcka tror ni?

Låter galet - jag vet. Men jag behöver öva faktiskt.

Nu ska jag sova så jag orkar med ett par till vardagar den här veckan. Vem bestämde att det skulle vara fem av dem per vecka? Kunde det inte räcka med 3-4?