Men även orden måste få semester då och då. Formuleringarna måste få vila.
Reflektionerna kommer sen. När huset är tomt. När skrattet, glammen, stojet, skriken, ljuden av familjeliv lagt sig och alla är tillbaka i vardagen igen.
Då kan jag berätta mer. Eller så uppstår något annat jag vill berätta om.
Sommaren har varit lång. Ändå får man inte riktigt nog och tycker det är trist när lågtrycken och åskskurarna avlöser varandra. Fastän sol sannerligen inte saknats just denna semester.
Kanske är det för att vintern var så lång och kall som det känns extra svårt att klä på sig jeansen nu redan i augusti.
Vi har haft det bra. Lekt, umgåtts, upplevt, farit hit och dit, hälsat på, badat, badat, badat.
Inte känns så många förpliktelser denna sommar som vi annars brukar.
Inte alls gjort lika mycket nytta, renoverat eller målat.
Staketet ser fortfarande ut som en kvarleva från Sovjettiden.
Men det gör inte så mycket antar jag.
Fotografen som var hitskickad att göra repotage för Expressens Leva&Bo tog ingen bild på just staketet. Inte på badrummet heller, eller gud förbjude källaren.
Nej, hon tog bilder på vårt kök, vårt vardagsrum som jag egentligen vill göra om helt, på vårt matrum, hallen, Stellas rum, vår trädgård och en del annat.
Och på bilderna ser vårt hem fint och hemtrevligt ut.
Så jag försöker tänka att så där ser det faktiskt ut hemma hos oss. Också.
Fint och hemtrevligt. Delvis. Tillräckligt för att vara med i ett inredningsrepotage.
Jag våndas över den förestående skivinspelningen.
Så är det alltid. Så kanske det måste vara.
Det är svårt att känna att man inte riktigt har full kontroll över vad som kommer att ske i studion om knappt två veckor.
Men något kommer att ske - det är klart.
Och om jag tänker på alla fina mail, meddelanden, brev och samtal jag får från uppskattande personer som berörts av min musik så känner jag mig starkare. Modigare.
Det gäller bara att lyssna på magen. Och hjärtat. Så ordnar det sig.
Men jag hör inte så bra här i stojet och larmet och familjelivet. Det är inte så tyst runtomkring att jag kan lyssna.
Fifa09 och Qeen's "We will rock you" vräker ut ljud ur olika högtalare och en annan liten person går runt och skriver efter nappar. Pappan i familjen lyssnar av sin senaste syntmix i köket och jag - jag sitter här uppe i min lilla arbetshörna och försöker lyssna inåt.
Det går inte.
Dricker kaffe istället och skickar snart familjen till nåt lekland.
Det är min plan.
Återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar