Drömmar i garderoben,

När jag var liten var det min högsta dröm att vara med i melodifestivalen.

Det var mer än en dröm. Det var ett mål. Den enda möjliga utvägen.

Jag såg alla festivaler. Kunde alla sånger utantill.

Såg mig själv i en vit scenkostym.

Brukade intervjua mig själv i spegeln. Öva på att se oerhört överraskad och stormlycklig ut efter utdelandet av en rad 12-or i min fantasi-omröstning.

- Va?!! Är det sant?!!! Jag????

Nu är jag 35 år. Och jag får nog förstå och inse att det inte kommer att bli nån festival för mig.

Det är lite sorgligt att lägga sina drömmar i arkiv, små förvaringskartonger och lägga undan dem längst inne i nån mörk garderob.

Oavsett dröm menar jag.

De packas omsorgsfullt ner och ibland kan man gå in i de där garderoberna och glänta på kartongernas lock, kika ner och bli lite sentimental över hur levande drömmarna var förr.

Som att titta i gamla fotoalbum. Minnas, le, känna ett stråk av sorgsenhet över att det är dåtid - stänga albumet och gå vidare.

Det kan handla om drömmen om huset vid havet, ett till barn, skådespelaryrket, jordenruntresan, kärnfamiljen - eller melodifestivalen.

Plötsligt en dag så vaknar man upp och inser att - shit, jag har inte hela livet framför mig längre. Jag har hälften bakom mig.

Möjligheterna är inte längre oändliga.

De val jag fortfarande har kvar att göra - de måste jag se till att göra nu. Om jag verkligen vill nånstans - ja, då måste den vägen utstakas och påbörjas omedelbums. För snart kan det faktiskt och obönhörligen vara för sent.

Och då måste man packa ner ännu fler drömmar i de där små förvaringsboxarna tills garderoben är alldeles proppad av ouppfyllda önskningar.

Och så kan vi ju faktiskt inte ha det.

Ändå. Mitt bland de där kartongerna dansar mina barn. Som brinnande löften om att kartongerna kanske kan packas upp en dag och jag får se drömmarna bli verklighet, fast i tredje person. Hoppet lever om att få vara mamma till en hel garderob av uppfyllda önskningar.

Och då står man ändå ut med att själv packa ner en och annan. För där finns de allra största drömmarna, livs levande, sanna och uppfyllda önskningar och de dansar och sjunger framför TVn när andra vinner melodifestivalen.