Långt är också bra

Tisdagen gick bra. Får man ändå säga.

Klänningen blev rätt. Sången och musiken blev som den skulle. Damerna gjorde det de förväntades göra och mer därtill.

Jag tror att de flesta gick från Rival med ett leende på läpparna och ett par till verktyg i sin mamma- eller pappaverktygslåda.

I stora drag blev det som det var tänkt. Och det är ju inte ofta det är så i livet.

Jag var så tömd och trött efteråt att jag inte kan minnas när jag kände mig sån sist.

Jo, kanske var det mitt i N's sömnstörningsperiod, eller under L's kolikmånader. Fast jag minns inte. Och det här med trötthet påverkar ju även minnet till en så hög grad att jag ett tag var lite orolig för mig själv.

Men nu börjar jag så sakteliga återvända till livet.

Laddar om för Uppsala Konsert & Kongress den 5/4.

Som säkert också blir bra. Och har jag tur inte riktigt lika uttömmande. Nu vet jag ju hur det kommer att vara i stora drag. Jag kan se det framför mig. Styra om det jag inte var nöjd med. Köra lite på volley.

Genomföra eventet med vetskapen om att jag verkligen gjort allt för att det här projektet skulle bli bra.

Allt jag nånsin kunnat.

Så det så.

___

Noel ser på mig i badrummet på morgonen.

Jag håller på att klä på mig efter duschen.

- Du har ganska stora bröst, du mamma.

- Va?! Jag har väl inte stora bröst???

Tystnad ett tag.

- Nej, men de är ganska långa......

Så skuttar han iväg på nya äventyr.

Och kvar står mamman med långa bröst.