Tisdagens klänning

Det hänger en klänning i mitt sovrum.

Synlig, liksom utanpå garderoben.

Den ska jag ha på Rival på tisdag.

Inför varje konsert eller event jag genomför hänger jag fram den tilltänkta scenkostymen en god stund innan. Så får den hänga där som att påminna mig om vad som ska komma, ge mig en inre bild av hur det kommer att se ut och såklart för att jag ska kunna känna efter om det är rätt klänning.

För det är oftast en klänning.

Jag gillar att det är ett enda plagg, vips så är man färdig liksom. Slipper tänka, matcha. Den ska såklart vara bekväm och fin. Men inte för fin, det skapar en distans till publiken anser jag och det vill jag inte ha. Den är oftast inte hellång. Nej, oftast slutar den strax under knäna. Det är bra längd på scen. För mig. Om det inte är i kyrkan för såna konserter brukar kräva ännu mer tilltagen längd.

Den här gången blir det ganska mycket färg. Rivals scen är stor så det går bra. Ju mindre scen, desto mindre stark färg brukar jag ha. Ljusa färger som vitt är också passande. Men aldrig svart. Det brukar annars vara poppis på scen - men jag har aldrig nånsin svart på mig på scen. Ganska sällan överhuvudtaget faktiskt.

Och varför jag idag reflekterat över det här har jag ingen aning om.

Men det känns bra när jag ser på klänningen där den hänger.

Och det måste ju ändå betraktas som ett gott tecken.