Strandad på kanten till vår

Om jag blundar och drömmer kan jag känna varm sand under mina fingrar. Höra hur vattnet kluckar runt mina bara fötter. Snart, snart är värmen här igen och jag får släppa ner mina axlar. Låta avslappningen sprida sig ut i varje cell.

Tina upp och sluta gå kutryggad som skydd mot vinden.

Mars månad är som årets "torsdag".

Ni vet - man känner att helgen närmar sig men man är inte riktigt där än.

Ännu stundar lite arbete innan man får lägga upp benen på bordet och luta sig tillbaka med ansiktet mot solen.

Och april - det är som årets "fredag". Då ligger det precis framför fötterna. Senvåren och sommaren.

Men som sagt. Vi är inte riktigt där än. Inte riktigt.

Väderprognoserna lurades och sa att våren på allvar skulle kommit i fredags. Sånt borde vara straffbart. Säg hellre att det ska snöa så blir jag glatt överraskad av 7 grader och regn.

Men vifta inte med värme och vår för att sen servera samma väder som det var i november.

Knasigt att man låter vädret påverka så mycket som det gör i ett land som detta. Där vädret aldrig riktigt blir som det var tänkt eller som det är i drömmen.

Kanske är det bara typiskt människan att låta sånt man absolut inte kan kontrollera eller styra - påverka en allra mest. Istället för att bry sig om sånt man kan göra nåt åt.

Imorron ska jag förbarma mig över mina övervintrade pelargoner i källaren.

Det ger i alla fall en försmak av vår.