Att göra i ensamhet

Man tänker att det ska avta.
Att intensiteten och topparna i smärtan ska dämpas. Bara tiden får gå.
Jag väntar fortfarande på det. Väntar och väntar.
Här har inget avklingat eller dämpats.
Och av allt det som gör ont inuti har det blivit ont utanpå. Kroppen tycker att det räcker nu. På så många sätt strejkar den att det börjar bli skrattretande.
Skilsmässan, ensamheten och övergivenheten och stressen och pressen som blivit konsekvensen av den har gjort mig sjuk. Inuti och utanpå.

Och jag fortsätter. Gör. För vad ska jag annars göra?

Så många gånger varje dag tänker jag att "Fasen, också - det här är inte okej".
Den här tillvaron med tre barn skapades inte för att det var tänkt att jag skulle göra det ensam. Bli lämnad. Livet som ensamstående trebarnsmamma med försörjningsansvar, boendes i en av Sveriges dyraste kommuner och dessutom ensamföretagare - det var aldrig tänkt att jag skulle klara det ensam. Vi lovade varandra i nöd och lust. .
Vi lovade ju.
Jag sov inte på 12 år, tog alldeles för stort ansvar. Och blev sjuk redan då. Jag tog hand om våra tre barn, skapade och kämpade för det där huset, det där livet som vi båda sagt att vi ville ha.

Och vi skulle ju ta hand om varandra. Finnas för varandra. Badda pannor, erbjuda en arm som stöd, bära kassar, fixa krångliga telefonsamtal, laga värmepumpar, köpa nya skor till barnen, ordna skolplatser, julklappar, planera kalas, byta till vinterdäck, ordna datorerna, nätverksanslutningarna, köpa nya jeans, plantera blommor, laga mat, måla om en vägg, trösta vid motgångar, plåstra om sår, massera ömma fötter, fixa matlistor, sitta bredvid hos läkaren när man får jobbiga besked, säga att - det här klarar vi. Tillsammans.
Vi lovade ju.
Tills vi blev gamla.
Vi skulle vara de som skulle hålla varandra i handen när vi blev gamla. Vi lovade ju. Du lovade.
Vi skulle vara farmor och farfar, Mormor och morfar. Mamma och pappa. Tillsammans.

Jag grejar det inte ensam. Jag vill inte vara ensam.
Och ändå har jag inget val.
Så vad ska jag göra? Bara göra.
Fast jag inte orkar och inte kan.

Göra i ensamhet.
Jag gör mig inte så bra i ensamhet. Inte bra alls.