Det vackraste

Det finns inget vackrare.

Inget som får mig att känna mig så alltigenom levande.

Inget som får mig att känna så mycket kärlek som när jag sitter med dig i min famn och vaggar dig till sömns.

Din lilla, lilla varma kropp. Ditt ljusa hår runt ditt söta lilla ansikte.

Ögonen avgrundsdjupa och oändligt blå.

Jag håller dig. Vaggar dig.

Sjunger alla vaggsånger jag vet och kan.

Tyst och mjukt till ljudet av nappen i din mun.

Du tular med filten. Tittar upp då och då. In i mina ögon. In i min själ.

Så sakta, sakta slappnar du av. Blir tyngre och sjunker djupare in i min famn.

Dina andetag blir lugnare.

Och du ger dig hän åt drömmen, sömnen, vilan.

Lämnar dig själv i mina armar. I full tillit. Total trygghet.

Somnar och dansar bort bland stjärnor och blommor och änglar.

Jag sitter kvar en stund och smeker ditt ansikte med min hand. Med mina ögon.

Jag sitter kvar och känner att jag lever. Jag lever i Dig. Och du i mig.