Vissa gånger får jag träffa människor som är glada och berättar att min musik berört dem. Att just min text passade in på deras bröllop eller deras barndop.
Ibland ringer någon och frågar om jag kan komma och sjunga i kyrkan. Ibland gör jag det.
Ofta är jag så glad och rörd över att de valt mina texter och mina sånger. Stolt.
Idag ringde en mamma till mig. Jag kan inte säga varför men bara efter någon mening kände jag att jag höll på att börja gråta. Jag svalde hårt och ruskade på mig. Undrade varför detta bara sköljt över mig just nu?
Så sa hon "Jag har precis förlorat min son..." och därefter bröts hennes röst och hon började gråta. "Förlåt.." sa hon "Nu gråter jag igen".
"Förlåt" snyftade jag. "Det gör jag med..."
Så grät vi i några ögonblick. Snörvlade. Snöt oss.
"Jag skulle så gärna vilja ha din sång Prins Noel på begravningen - som en hyllning...." så grät hon lite till.
Jag med.
Vi bestämde att jag skulle skicka den till henne. Jag sa att jag hoppades att begravningen skulle bli så fin och så som hon ville ha den.
"Ta hand om dig".
Sen la vi på.
Tårarna trillade i alla fall. Men jag torkade dem, snöt mig igen.
Jag hade min Prins Noel i bilen. Jag kunde ta honom i handen och trava iväg och köpa mjukglass.
Och för det är jag så evigt och otroligt tacksam.
Jag får många brev, mail och samtal - men det jag fick idag kommer jag alltid att minnas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar