Så nära

Är du hungrig?

Så, så....här, nu ska du få mat.

Det är tyst runtomkring oss. 

Det enda som hörs är ett svagt snusande när du andas genom näsan 

och ljudet av klunkarna du sväljer. 

Då och då smaskar du till och tar ett nytt grepp. 

Din hand smeker och trevar. Stannar upp och tar tag när den hittar min. 

Så sitter vi, sammanlänkade, sammanbundna.

Efter en stund släpper du taget.

Så sneglar du upp på mig. 

Ler. 

Tar ett nytt tag.

Blundar och somnar.

Så nära, så underbart nära.

Och för en stund stannar världen.

Amning

När jag ändå är i gång så tar jag det här med amning också. Egentligen är min tanke runt detta helt i linje med min sömnstrategi - dvs att jag inte har nån strategi.

Återigen så tog det två barn innan jag kom på att bara jag ammade i den takt bebisen ville så blev det allra bäst. Det låter kanske självklart idag men jag vet att det är många råd och riktlinjer att värja sig emot, framförallt om förstagångsmamma. Jag minns att jag stod och grät på BVC med min förste lille kille eftersom han bara åt och åt och gick upp massor i vikt. Varje gång jag skulle väga honom fick jag kommentarer om att jag måste försöka glesa ut amningarna och jag kände mig som en usel mamma. Andra sonen var smal och hungrig redan från början och hade dessutom en hög förbränning. Han var hungrig konstant - det är han fortfarande - men jag var livrädd för att mata honom för ofta och för mycket. Jag gick återigen på tidsintervaller och rekommendationer istället för att verkligen lyssna på hans behov. 

Den här gången har jag ammat när dottern varit hungrig. Och konstigt nog har det blivit med ganska jämna intervall om tre timmar. Dessutom har hon som sagt sovit bra om nätterna. 

Många har frågat mig om vi har fått in bra rutiner, vilka tider hon har och så vidare. Och jag har svarat att "Jag vet inte riktigt. Hon äter när hon är hungrig och sover när hon är trött" 

Såklart. Så fungerar ju bebisar och även vuxna om vi bara skulle få chansen. 

Strunta i gliringar om för dålig viktuppgång eller för mycket mat. Ammande bebisar växer i skov och inte efter nån medioker kurva. En del bebisar går inte upp så mycket alls i vikt och en del är små michelingubbar innan de börjar gå. Det är helt okej att inte följa normen så länge barnet är nöjt och tillfreds. Och är det inte tillfreds - så prova att amma oftare. Hellre än mer sällan i alla fall.

Amning är heller inte bara ett sätt att utfodra barnet på - det är ju också bebisens sätt att tanka närhet och kärlek - och vem kan säga att man kan ge för mycket av sånt till ett barn.

Kanske självklarheter för en del men att amma kan faktiskt vara lättare sagt än gjort. 

Det är en härlig liten konst. Och idag har vi med blandade känslor tagit första steget mot att sluta: En sked gröt. 

5 minuters metoden

Det finns många råd och rön kring hur man bäst får de små att somna på ett bra sätt om kvällarna. Nu när jag är trebarnsmamma känner jag att jag med gott samvete kan uttala mig i ämnet. Mitt svar är enkelt: Det finns inga svar. 

Det finns inga givna eller universella metoder för att få den lilla bebisen att somna själv eller ens somna alls. Tro mig - jag har testat dem alla. Jag har kört bil genom koliknätter, guppat, sjungit, masserat, badat, provat egen säng, provat våran säng, matat, inte matat osv, osv. Jag har haft fasta, lugna kvällsrutiner och jag har busat dem till sömns.

Vissa saker har fungerat ibland och ibland inte. Så fort man fått in en rutin så ändrar den lilla bebisen sig och tycker att man borde göra på nåt nytt sätt. 

Jag kan bara konstatera att alla barn är olika och dessutom ändrar de sig under resans gång. 

Vår nyaste lilla bebis lägger jag ner i hennes säng som står bredvid vår. Jag viskar "Gonatt, min skatt" i hennes öra och sen går jag därifrån. Och hon sover! Det tar högst 5 minuter men klassas knappast som någon metod. Och det är heller inget resultat av någon brysk avvänjning. Hon var sån när hon kom. Vårt första barn somnade bara i vår famn och vårt andra ville helst inte somna alls om han fick råda. Nu sover de alla - som stockar. Men det fanns en tid då jag på fullt allvar trodde att jag aldrig skulle få sova en hel natt igen. 

Vår dotter har sovit otroligt bra men just nu har hon en period då hon vaknar ofta och äter mer på natten. Och jag tänker att det är bara att hänga med. Nu är det så här - imorron är en annan dag. 

Den enda metoden som funkar, oavsett barn, är att helt enkelt vara lyhörd och att gå med behovet istället för att gå emot. Vilket behov det än må vara. Så lyssna inte på alla sömnprofeter. Lyssna på ditt barn och dig själv. Och just i det här fallet: lite grann på mig. 

Utmaningen

Jag fick en utmaning av Pumpan igår. 

Följande gäller: 

• Berätta sju saker om Dig själv, både alldagliga och knäppa.
• Utmana sju andra i slutet av Ditt inlägg och länka till dem.
• Lämna en kommentar på deras blogg att de blivit utmanade.

Sju saker om mig själv...

1. Jag är i grunden sångerska och textförfattare men eftersom musikbranschen stundom inte är helt lukrativ försörjer jag mig som s.k. speaker. Det innebär att du kan höra min röst på en massa ställen utan att du tänker på det. Exempel: TV reklam för tex. Apollo, Opel och Libresse. I telesvarstjänsten för Glocalnet eller vissa av Länsförsäkringars kontor. Jag kommer med glada mattips i butiksTV apparater samt hörs i högtalarna när du går och handlar på Coop. Man kommer inte undan helt enkelt. 

2. En gång i tiden var jag popsnöre. "Var ni kända?" undrar några då. Tjaaa, om jag ska skryta för nån tonåring så brukar jag säga att en gång var vi på turné i Tyskland och då var Backstreet Boys förband till oss. Fast numera börjar även Backstreet Boys närma sig pensionsåldern så barnen blir inte längre så imponerade som de en gång blev.

3. När jag döptes tyckte jag att "Tryggare kan ingen vara" var en trist melodi och började sjunga "Money, money, money" med Abba för prästen istället. Sen dess har det fortsatt ungefär så. Jag ska tillägga att jag var drygt ett år när jag döptes. 

4. Jag inreder helst i vitt. Jag älskar "Shabby Chic" och "New England"-stilen. Ibland försöker jag vara lite crazy och ta in nån klatschig färg för att bryta av men föremålen åker snabbt undan igen. Färglöst blir det men väldans vilsamt.

5. Jag har fött tre barn på tre helt olika sätt. Min första förlossning var lång, seg och utdragen och jag föll på utmattning tillslut. Min andra var snabb och explosiv och jag trodde för en stund att jag verkligen skulle dö. Min tredje var lugn, kontrollerad och harmonisk (om man nu kan säga det om en förlossning). Det märkliga är att barnens personligheter speglar förloppen. 

6. Jag trodde länge att det var något fel på ljudet i klippet från den tecknade Robin Hood-filmen i Kalle Ankas julafton. Jag trodde att Broder Tuck sa "Kör mot, kör mot skogen" i slutet när de flyr med alla fritagna fångar. När jag var 25 år upptäckte jag att han sa "Kör mot Sherwoodskogen". Bättre sent än aldrig...

7. Jag anser att man kan bota det mesta med att köpa ett par skor, i alla fall för en stund. Det kan också fungera med en väska eller möjligtvis en helt onödig topp.

Nu är det så att jag inte känner någon som bloggar som jag kan länka till. Tror jag i alla fall.

Jag ska undersöka saken lite och återkomma. 

Kalasig

Igår kammade Noel, 5 år sin lillasyster för första gången. 

Det blev en liten sidbena, knappt synbar, men ändå.

-Mamma, titta va fin och kalasig hon ser ut!

"Kalasig". Underbara unge.

 

Här är den rosa lilla drömmen...

En rosa dröm

Jag hade länge en önskan. Nu ligger hon här bredvid mig och snusar förnöjt. Min rosa dröm. Mitt sockervadd. Och inuti mig porlar det som en vårbäck. 

Om man tittar in i hennes lilla garderob så ligger där små högar av fint vikta underbara små kläder. Det ena plagget sötare än det andra. En del vitt och rött men det mesta har olika nyanser av rosa. Jag har ett visst uppdämt behov efter 8 år av blått med siffror på. Det låter överdrivet trist men sånt är ofta pojkmodet. Tyvärr. 

Fast sanningen är den att hon inte behöver ha något på sig alls. Hon är den ljuvligaste lilla varelse man kan tänka sig oavsett. 

Men hon passar bra i rosa. Faktiskt.

Höstmys

Det gäller att höstmysa. Själv gillar jag att mörkret kryper in i vrårna så man med gott samvete kan tända massor av ljus. I fredags var jag med barnen hos deras morfar och Ulla. Min bror och hans sambo var också där. Vi åt middag och efter maten spelade valda delar av sällskapet coronne i vardagsrummet. Det blev ganska trångt men mysigt varmt och fnittrigt. Då säger min 8-årige Leo så här: "Det här är det näst bästa jag vet". "Va härligt att du säger så" svarade jag "Vad är det bästa då?" "Det är att mysa med Dig i fem timmar i sträck". Snyft. Så fin är han och han har ett så stort och djupt hjärta. Jag lär mig massor av honom varje dag. Och nu har jag lärt mig att jag måste boka in fem timmars mys i kalendern - snarast! 

En timme tillgodo

Varje gång vi går över till vintertid så känns det som om jag får tillbaka den timme jag saknat sen vi fick sommartid. Jag har liksom jagat den sen den försvann och aldrig riktigt hunnit ikapp. Nu är den här igen. Och för en liten tid framöver kommer jag att titta på klockan och tänka "Nämen, är den inte mer". Fast den där känslan brukar ha avtagit när man kommer in i december... Hur ställer man förresten om en bebis? En liten tjej på fem månader som just börjat få in lite rutiner och tider - hur vrider man tillbaka henne? Äh, hon får ligga lite före helt enkelt. Det är numera London-tid på henne. 

Höstlov

Idag börjar Höstlovet. Fritids och dagis är stängt. Förlåt, förskolan ska det vara. Jag vet att min 8-åring kommer att vara tämligen ensam om att vara på fritids den här veckan och jag undrar alltid hur det kommer sig. Vi bor nämligen i ett område där det tycks som om alla reser bort titt som tätt. Till solen på höstlovet, Sälen på sportlovet, Thailand på jullovet, New York på klämdagarna i Maj och sen till Skärgårdsvillan hela härliga sommarlovet. 

Hur får de ihop det? Jag menar, om jag bara räknar samman alla semesterdagar så blir det ca 15 veckor ledigt per läsår. Vad kostar inte det? Lägg därtill hur mycket det måste kosta att åka bort på alla dessa tillfällen... Jag begriper inte hur de gör. 

Vi ska kratta löv på förmiddagen. Barnen har möjlighet att tjäna 20:- var. Sen ska vi åka till Täby Centrum och göra av med alltihop på kulor. Det ska bli jättemysigt!

Börja blogga...

Jag har stått emot länge. Tänkt att jag inte alls ska hänga på den där "blogg-flugan". Men nu är jag här. Ett tag i alla fall. Just nu är jag mest imponerad av mig själv att jag lyckats lägga upp bloggen överhuvudtaget. Teknik är inte min starka sida. Men ord. Det kan jag många och är ganska duktig på att sätta dem i kluriga kombinationer. Om ingen vill läsa dem så gör det inget. De finns ändå.