fredag 31 oktober 2008

Så nära













Är du hungrig?
Så, så....här, nu ska du få mat.
Det är tyst runtomkring oss. 
Det enda som hörs är ett svagt snusande när du andas genom näsan 
och ljudet av klunkarna du sväljer. 
Då och då smaskar du till och tar ett nytt grepp. 
Din hand smeker och trevar. Stannar upp och tar tag när den hittar min. 
Så sitter vi, sammanlänkade, sammanbundna.
Efter en stund släpper du taget.
Så sneglar du upp på mig. 
Ler. 
Tar ett nytt tag.
Blundar och somnar.
Så nära, så underbart nära.
Och för en stund stannar världen.

2 kommentarer:

Pumpan sa...

fint!

Anonym sa...

Du kan verkligen uppmärksamma, fånga och beskriva känslor. Precis så här känner jag också när jag ammar mitt barn. Hoppas du fortsätter att blogga!