Noel Mittemellan

Min yngste son är fem år. Han har just fått en lillasyster och är nu både storebror och lillebror. 

Han älskar verkligen sina syskon. Storebror är hans bäste vän och idol. Men åttaårige Leo är inte lätt att följa i fotspåren. Han är så duktig, framåt, social och har väldans lätt för att lära. Noel springer och springer men kommer ju aldrig riktigt ikapp...

Och så kom lillasyster. Söt som socker hamnar hon i allas blickfång och knän. Enda bebisflickan i släkten. Noel är en fantastisk storebror till Stella. Han kånkar kärleksfullt omkring på henne, pussar henne, hämtar hennes napp och får henne att skratta. Ibland säger han att han önskar att de kunde gifta sig. Ibland säger han att han önskar att han också vore lika liten som Stella för då skulle vi tycka om honom lite mer... Och i hjärtat skär det när han säger så. 

Noel är mittemellan nu. För stor för att åka vagn och ammas, för liten för att sova över hos kompisar och bygga stora legobyggsatser. 

Men han är så otroligt fantastisk, Noel. Han kan springa hur långt och snabbt som helst för att i nästa sekund sitta helt still och vara totalt fokuserad. Han är mjuk, empatisk och snäll men låter ingen trampa på honom. Tjejerna på dagis älskar honom och han tar emot pussar i massor hela dagarna. Han ritar de mest fantastiska, färgglada konstverk man kan tänka sig och han har just lärt sig läsa. Dessutom kan han enklare mattetal och lägger alla sångtexter på minnet i ett huj. Han är humoristisk, stark och är jättebra på att dansa. 

Men just nu verkar jag inte riktigt lyckas förmedla hur underbar jag verkligen tycker att han är. Dagarna tycks bli en evig kamp och fyllda till bredden av konflikter. 

På natten kommer han krypande under mitt täcke och viskar att han älskar mig och då håller jag honom hårt, hårt. 

Min fina, fina Prins Noel - om du bara kunde förstå hur jag älskar dig.