Maken är sjuk och nedbäddad. Jag har för många jobb inbokade. Tre barn som ska spela piano, äta bebispuré, gå på utflykt och pappans febertoppar genererar högar med tvätt.
Så runt lunch kom han på mig med att springa omkring och plocka upp saker från golvet samtidigt som jag slevade i mig en tallrik fil. Han protesterade högljutt och sa att om jag inte sätter mig ner när jag äter mat så kommer jag att dö i förtid. Han har ju rätt. Jag skrattade lite innan känslan av bedrövelse kom över mig. För vid det laget hade jag varit ner i tvättstugan med samma tallrik fil och slängt in en tvättmaskin feberlakan samt tagit upp middagsfisken ur frysen...
Annars har jag idag gjort två jobb inne i stan, ringt 12 jobbsamtal, skrivit manus till poster och mailutskick, laddat ner bilder, mailat med ca 16 personer, bytt fem blöjor, ammat fyra gånger, matat två bebismål, hämtat skol- och dagisbarn, skjutsat till pianolektion, sprungit in på bibblan och lämnat tillbaka försenade böcker, kutat in på apoteket och köpt Ipren och alvedon, åkt hem med barn, lagat mat, åkt och handlat dricka och frukost på ICA, spelat UNO med Noel, läst läxa med Leo, tvättat allihop, bäddat om, läst saga för Noel, nattat Stella, packat gympapåse, lagt fram kläder för morgondagen och förberett matsäcksryggsäcken och skrivit det här. Och nu orkar jag inte mer.
Nu ska jag ta mammaledigt i december. Jag måste faktiskt det.
1 kommentar:
Tack!
Kom precis på hur bra jag har det.
Skicka en kommentar