Himlen måste sakna en ängel

När han föddes förändrades mitt liv för alltid. 

I hans ögon ser jag en del av mig själv och ibland en glimt av himlen. 

Hans själ är djupare än jag vågar ana, hans hjärta större än jag kan förstå. 

Han går aldrig förbi mig utan lätt smeka min kind, krama mig eller, om han är utom räckhåll - le det allra finaste leende. 

Han har aldrig, verkligen inte en enda gång i hela sitt 8-åriga liv sagt ett fult eller ont ord till mig. 

Jag skrev sången "Himlen måste sakna en ängel" till honom för att försöka sätta ord på mina känslor. 

Den ger en aning och slår an en sträng men jag kan egentligen aldrig någonsin förklara hur mycket jag älskar honom. 

Fast när jag säger gonatt till honom så ser jag i hans ögon att han ändå vet. Och inget annat spelar någon roll.