torsdag 13 november 2008

Nåt i hästväg...

Jag är en ridtjej.
Ingen stall-och hästtjej alltså utan en ridtjej. (Om man nu kan kalla sig för tjej när man snart passerat 33). 
Det innebär att jag älskar att rida men inte nödvändigtvis att borsta, kratsa, mocka eller hänga i stallet. Varje onsdag sätter jag på mig mina ridkläder och far iväg. När jag kommit så långt som till stallbacken på Solna Ridskola så tar jag mig fram med små hoppsasteg den sista biten in i klubbhuset - så barnsligt roligt tycker jag att det är. 
Det är något utpräglat mystiskt och härligt att skapa ett samspel med en häst på 250 kilo. Att med små, små hjälpmedel få den att göra som man tänker att man vill att den ska....liksom....
Och man får kämpa! Det är den allra skönaste och roligaste form av träning man kan tänka sig. 
För ridningen är det enda jag gör i veckan enbart för min egen skull och bara för att det är lustfyllt. Fritt från måsten och förpliktelser. 
Det ligger dessutom så långt ifrån allt annat jag pysslar med och kräver ett totalt fokus vilket gör att man slutar tänka på allt annat för en stund. 
Jag skulle kunna fortsätta länge i ämnet men nu håller mitt nytvättade hår på att självtorka så jag måste sluta. Annars kommer jag att se ut som fågelskrämma resten av dagen...

2 kommentarer:

Pumpan sa...

Jaha! Nu först förstår jag varför jag ser ut som en fågelskrämma.
Mitt hår har alltid fått självtorka. Nu kanske du tycker att "OjOjOj, stackars hår" men det är ok. Mitt hår vet inte om nått annat sätt att torka på.
Ja det var vad jag hade att säga.

Nej föresten, jag vill tillägga att du skriver jättebra

Linn Maria sa...

Du har en helt annan hår-kvalitet än jag. Ditt är tjockt och fylligt. Mitt är tunt och frasigt. (Frasigt är alltså ingen bra egenskap när det gäller hår).
Jag måste kamma och föna lite annars ser det ut som om jag inte har mer än ca 15-16 hårstrån på skallen.
Och med tanke på att jag tappar dem alla nu när jag ammar så är jag snart flintis...