Änglarnas tofflor

Jag tror på änglar.

Ja, jag tror på Gud också men det är ett annat inlägg...

Vid minst två tillfällen i mitt liv har jag sett dem. Ännu fler gånger har jag märkt deras närvaro.

Den senaste gången jag verkligen såg dem var när jag födde vår andra son. 

Under förlossningen var jag vid ett tillfälle så smärtpåverkad att jag på fullaste allvar trodde att jag inte skulle överleva. Just när det var som allra värst försvann världen omkring mig, det blev mörkt och tyst och tre ljusgestalter kom emot mig. Det var som om jag blev räddad undan det värsta och efter en stund drogs jag tillbaka till rummet, ljuden och människorna runtomkring mig igen. Strax därefter föddes vår son och jag visste att vi inte var de enda som vakade över honom i rummet. 

Det var frid i de där ljusen. Frid och öm kärlek. 

Om man öppnar sitt sinne kan man se spår av änglar lite överallt. 

Till exempel kan de se till att nycklarna ligger i rätt ficka när man bär bebis, skötväska och kassar till dörren och fumlar och letar med den enda lediga handen. 

Man kan känna deras närvaro i ett tyst rum om natten just när man ska till och somna in och svävar mellan dröm och verklighet. När man plötsligt vet att någon ser på en...

Idag ser jag spår av dem överallt härhemma. 

För du vet väl att dammtussar är änglarnas tofflor? Så det är ingen idé att dammsuga under sängen. Man vill ju inte att änglarna ska förkyla sig och bli sjukskrivna nån längre tid....