Så, jo - han lever.
Jag har fått en del frågor om det sen det sista inlägget.
Han lever.
Och jag önskar att historien kunde vara så enkelt som att säga just detta.
Så är det dock inte.
Jag ska berätta.
Kanske inte allt här. Resten i en bok. Annat i en annan skrift-form.
Men jag ska berätta här också.
Måste bara ta det i portioner och doser som mitt inre orkar med. Det blir så mycket och så verkligt igen när jag sätter det på pränt. Och dagen och nuet har liksom nog med sitt lidande om ni förstår vad jag menar.
Om två dagar når jag 40 år av liv på jorden.
Det är en milstolpe.
I lördags firade jag den lite i förväg med barnen, släkten och en väldig massa vänner. Noel och Stella sjöng. De höll tal. Noel började gråta under sitt tal när han skulle berätta för mig hur betydelsefull jag var.
Och tillsammans med Manskören från Sollentuna Gosskör som jag bjudit in för kvällen sjöng min Leo.
Oj, va han sjöng.
Han lämna de rullstolen för en stund och stod med sina körvänner och sjöng med hela sin kropp, själ och hjärta.
När man sjunger glömmer man kroppens begränsningar. Man glömmer att man knappt kan gå, knappt orkar stå, inte kan röra sina händer, har tappat all vikt, all styrka, har ont, har en hjärna som inte orkar. Man glömmer sina yttre och inre ärr.
Och sjunger.
Oj, vad han sjöng.
Och i mitt 40-åriga liv finns inte så mycket som jag varit så glad och tacksam för.
Mellan då och nu finns så mycket gråt. Så mycket kamp och så många ord. Dessutom fortsätter de under lång tid framöver. Orden om kampen.
De ska jag skriva.
Både här och där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tack fina du för den fantastiska festen i lördags.
Leo sjöng. Sjöng så inte ett enda öga i hela lokalen var torrt. Det var så stort att se honom stå där i trappen med sina körvänner och sjunga för dig Linn. Helt fantastiskt, berörande och ofattbart.
Och Noel och Stella. Vilka stjänor. Vilka modiga barn. Så fina!
Värme och kärlek till dig. Kram
Ja han sjöng raka vägen in i våra hjärtan, oj vad han sjön <3 kram till er alla
Tack för din fina sång i Kummelby Kyrka idag och tack för att du delade med dig av det svåra som hänt med din son, det berörde mig.
Sången du sjöng; Tänd ett ljus,kändes för mig som en så innerlig hjärtats bön, för din son och som du sa att när det är som mörkast kommer ljuset, blev det till en bön i mitt hjärta, som jag vill bära för din son, och för dig att få styrkan att hålla ut i hopp och tro tills ljuset bryter fram.
Ett Gott Nytt Välsignat år önskar jag dig och din familj.
Tacksam för att jag kom till kyrkan idag
Skicka en kommentar