Anarki

Hjälp. Anarki råder här hemma.

Jag letar tämligen desperat i min inbyggda mamma-handbok och undrar vad jag ska ta till nu.

Lilla My har flyttat in och förklätt sig till min ljusa, ljuva lilla dotter.

Hon är arg som ett bi hela dagarna. Ja, eller åtminstone när jag är i närheten. Förskolefröknarna verkar oberörda. Men de kanske är luttrade. Vår tillvaro känns som en snitslad bana där jag balanserar mig fram och undviker utbrott, fallgropar, strider och fullständig härdsmälta.

Jag hade glömt att det är så här i 2-årsåldern. Tänk va fort man förtränger!

Hon ska betämma ALLT och testar alla regler. rutiner och ramar.

Dessutom har hon börjat rymma.

Vid minst ett par tillfällen har vi råkat titta bort i någon minut och så har hon sett sin möjlighet att dra och försvinna ganska långt bort. Och det är inte alls så att hon tillslut stannar av oro att komma bort eller att vi inte ska hinna ikapp henne. Icke.

Igår stod jag med ryggen vänd åt henne i EXAKT 45 sekunder ute i trädgården. När jag vände mig om och såg att hon var borta började pojkarna och jag omedelbart springa runt och leta.

Jag kommer utrusande på gatan och hinner just se toppen på hennes lilla solhatt just som den försvinner bakom kröken bort mot skolan.

Jag sprang så fort jag kunde och ändå hann hon hur långt som helst och vände sig inte om en enda gång.

När vi andra ska äta - ska hon inte det. Hon skriker istället ilsket i 45 minuter och när allt sen är undanplockat och klart, då går det minsann bra att käka sin mat. Fast bara med den blå gaffeln. Hon ska inte ha blöja på sig utom när jag vill ta av den gamla som hon haft på dagis - då ska den minsann sitta på. Hon vill inte klä på sig och inte klä av sig. Hon vill inte bli hjälpt men blir tokig när inget funkar som hon tänkt.

Så idag testade jag det äldsta tricket i boken.

När jag försökte få henne att borsta tänderna och hon skrek NEEEEEEJ! Så började jag säga att: Nej Stella, du får inte borsta tänderna nu!

Då skrek hon JOOO-HOOO! och tog tandborsten i ett surt grepp.

Samma sak räddade vällingvägran senare och nappkrånglet.

Så nu blir det tvärtom-mamman ett tag.

Tills hon klurar ut taktiken.

Har jag tur tar det ett par dagar och jag hinner fundera ut nästa drag.

Det gäller att ligga steget före en tvärilsken och trotsig 2-åring.