Får jag vila min kind i dina händer?
Min kropp är så trött, så trött.
Musklerna värker och spänner.
Lederna vill inte.
Det finns ingen kraft här inuti.
Och jag minns inte hur det känns att vara lätt. Svävande.
Får jag lägga mitt huvud här?
Får jag krypa ihop i din famn och somna?
Är du vaken tills jag somnat och flutit bort i den barmhärtiga sömnen?
Håller du vakt? Lyssnar du efter barn-gråt, monster och obehöriga intrång?
Tar du natten inatt?
Får jag lägga mitt huvud här?
Kan du lägga dina varma, torra händer om mina skuldror?
Inte röra eller tynga. Bara beröra. Finnas.
Får jag gråta tills tårarna är slut?
Utan att behöva svara på var de kommer ifrån. Eller varför.
Får jag vila hos dig?
Får jag?
Vila.
Inlägg
2 kommentarer:
Dina texter berör mig oerhört, oavsett om det du skriver om handlar om lycka eller sorg, stort eller smått. Jag ser fram emot din kommande skiva med stor spänning!
Sänder en varm tanke till dig en sådan här dag. Sluta inte skriva på bloggen, det är fantastiska inlägg du har.
Från en mamma med två småkillar på snart 2 år samt 10 mån som använt fyra av dina fantastiska låtar på deras dop. Fast du inte vet om det så har du bidragit till att göra dessa dop fantastiska.
Hälsningar/Lisa
..beskrivande..berörande ord Linn Maria..tack!
Skicka en kommentar