måndag 29 november 2010

Firad

I lördags firade jag min skiva.
Tillsammans med massor av familj och vänner och kollegor.
För allra första gången spelade vi en massa sånger från skivan live.
Jag och de andra fina musikerna som varit med på inspelningen av densamma.
Det var...härligt. Känslosamt. Och svårt.
Jag sjunger hellre för 10000 jag inte känner än för en mindre skara som står mig nära.
Jag har lagt så mycket av mig själv, mina känslor, min glädje och min sorg i de där texterna så det är som att stå helt naken på scen.
Inför människor man inte känner personligen kan man ändå på något vis skärma sig en aning med någon genomskinlig plastfilm eller så - men de här som känner mig, vet - inför dem är det ju omöjligt.
Just därför blev det iochförsig bra. Men jag hade svårt att hålla tårarna borta ibland och då blir det ännu svårare att sjunga.
Och näst intill omöjligt är det när man ser vissa delar av publiken snörvla.

Nu låter det som att det var en alltigenom deppig tillställning.
Det kan jag meddela att det var det inte.
Jag blev så fantastiskt firad så jag tror jag tänker releasa en skiva om året från och med nu.

Men först ska jag vila lite. Reflektera.
Sen ska jag börja jobba. Och se till att så många som möjligt får lyssna på den här rackarns skivan. Synd vore väl annars - när jag lagt ner så mycket jobb på den.
Och den faktiskt är riktigt bra;)


1 kommentar:

Hannah Carin sa...

Tack för att jag och vi alla fick vara med och ge din musik till världen...nu svävar den fritt..! Ackompanjerad av alla berörda tårar, begrundande tankar och lätta små suckar av igenkännande och drömmar..applåder och välgångsönskningar.Vackra, begåvade, modiga dotter av lovsångstoner lycka till med allt du har framför dig av liv och skapelse! Mamma