Helt färdig

Idag har skivan mastrats.

Den sista förfiningen av ljudet. Samma volym på alla sånger. Alla frekvenser lagom starka.

Skivans sista utpost. I Segeltorp hos Classe på CRP närmare bestämt.

Det låter så fint.

Jag önskar att man kunde ta med hans högtalare och skicka med ett par med varje skiva så att den alltid låter som den gör där. Så som den ska låta.

I bilen på väg därifrån lyssnar jag på det färdiga resultatet.

På E4:an vid Essingeöarna börjar jag gråta hejdlöst.

Jag är helt utmattad. Och på andra sidan.

Den är färdig nu. Den är klar.

Jag får inom loppet av en kvart en febertopp. Huvudvärk. Blir så matt att jag har svårt att lyfta armarna.

Jag är så trött. Och så nöjd. Och så lycklig.

Men just nu - mest trött.

När jag senare på kvällen kommer hem möts jag av tända ljus, blommor och bubbel.

Vi lyssnar på skivan tillsammans i vårt kök.

Jag sitter där på en köksstol med ett glas champange som jag knappt orkar sippa på.

Blundar och lyssnar. Njuter.

Så kommer min dotter på 2,5 år in. Hon har just börjat prata på allvar. Fina, längre meningar kommer ur henne.

Plötsligt sjunger hon med i en av stroferna på skivan. Kan texten...!

Sen säger hon, ordagrant:

-Va fint du sjunger, mamma.

Och jag, ja jag gråter en skvätt till.

Och känner livet i en annars mycket matt kropp.