onsdag 13 april 2011

Bekymmer och funderingar

Just nu tampas jag med ett känsligt ämne.
Hur påverkar man en 10-årings umgänge? De är inga jättehemska eller superstora grejer i görningen. Men den senaste tiden har jag oroat mig för ett mönster som bli allt tydligare. Det har gjort sig mer och mer synligt och nu har jag även fått det hela bekräftat från skolans och lärarnas håll.

Jag har en mycket social son. Han har genom hela sitt liv lekt med massor av olika typer av barn. En sån där pojke som lätt funkar i alla möjliga sammanhang och hittar nya kompisar omedelbart i nya situationer.
Men den senaste tiden har kretsen liksom krympt. Kompisarna blivit färre, dvs de som han frekvent umgås med och de han pratar om när han berättar om skolan.
Så långt- inga bekymmer. Har man en eller två bra kompisar så är ju det toppen det också.

Men nu har jag börjat se något osunt i det här. Dessa tre pojkar skapar en ganska fysisk och bråkig lek tillsammans - och det är helt nytt i Leos värld.
Den ena pojken brottas, petar, knuffar och puttar hela tiden på Leo för att påkalla hans uppmärksamhet. Så fort Leo inleder ett samtal med någon annan i klassen så är nån av de andra där för att styra om hans fokus.
Leo säger att han inte vill fråga någon av de andra grabbarna eller tjejerna om de ska träffas efter skolan för det kan göra den här pojken i fråga lessen.
Han säger också att brottningen, puttarna osv är något pojken gör på Leo för att han gillar honom.
Må så vara. Men dessvärre har detta lett till att lärare anser att de alla tre är väldigt bråkiga och inte lyssnar på tillsägelser osv.
Det spelar ju ingen roll i deras värld vem som startar brottningen och stöket - de ser att Leo är med och alltså är han lika bråkig, han.

Jag ser att de andra i klassen är mer i större grupper, leker ihop på rasterna, pratar och skrattar. Medan de här pojkarna blir lite avskärmade från de övriga. Några av de andra killarna verkar ha gett upp om Leo - de frågade honom i början om de skulle ses men nu tänker de att det inte är nån idé.
Det känns oroande.

Leo har extremt lätt för sig i skolan. Han lyckas ändå hänga med och presterar fint på lektioner och prov. Det gäller inte den andra pojken.
Även om Leo klarar sig på lektionstid så vet jag mer än väl att en lärares samlade bedömning och uppfattning av ett barn spelar in i bemötandet av densamme och i bedömandet av dess prestationer.

Så jag är orolig. Men vet inte riktigt hur jag kan påverka detta - Leo själv blir bedrövad när frågan kommer upp. Han försvarar sin vän med näbbar och klor. Såklart. Lojala fina Leo.
Och egentligen är det ju inte vännen eller Leo det är fel på - bara en olycklig och begränsande kombination.

Jag är glad att jag var där idag. Satt med hela dagen och såg. Skulle rekommendera det till alla föräldrar att minst en dag per läsår, helst per termin, följa med en dag och titta in i barnens värld en stund. Man kan tänka att inget är som det brukar när man själv är i närheten men det är fel. Man ser otroligt mycket på en gång. Både bra och dåliga saker såklart. Och man får en ökad förståelse för sitt barn.
Så gör det - var med en dag i skolan eller på förskolan innan sommarlovet.
Att ni blir klokare av det kan jag inte lova - men att ni lär er nåt, det kan jag garantera.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken bra idé!
Min Leo är bara 9 månader så han är fortfarande hemma med mig, men sen, när han blir äldre, ska jag minnas ditt tips. Hoppas att det löser sig. Det viktigaste är nog att du bara finns där och ser och frågar så vet han nog att han kan komma till dig när han behöver. Lycka till!
Kram

Linn Maria sa...

Åh, va mysigt med en Leo på 9 månader;) Ibland önskar jag att min var så liten igen. Det här löser sig säkerligen - som alla andra problem och faser man går igenom.