After-mammakvälls koma

En kort rapport från timmarna mellan Mammakväll på Junibacken och Mammakväll på Junibacken - igen.

Jag är trött så att jag känner mig luddig i hela kroppen. Oskarp i konturerna liksom.

Men nöjd. Tror jag. Jag tror att jag är nöjd men jag vågar inte riktigt vara det fullt ut förrän kvällens repris är avklarad.

Så jag återkommer då med en mer utförlig beskrivning och summering.

Jag tycker ändå att jag är bra på events. Men det är klurigt.

Särskilt när man är ett kontrollfreak som får inse att man faktiskt inte kan ha koll på allt och alla. Att man tillslut efter så lång och minutiös planering får ta ett djupt andetag och tänka att var och en som är involverad i detta får ta sitt ansvar. Och lita på att de gör det.

Vanligtvis när jag är värdinna, ansvarig eller bara är jag så har jag min stämningsradar på full mottagning hela tiden. Jag känner alltid av hur folk mår, tycker och tänker. Om de verkar nöjda, missnöjda, irriterade eller exalterade. Det kan vara energikrävande - minst sagt.

Men på ett event med över 200 personer inblandade - gäster, företagare, personal - så måste jag tillslut dra ner den radarn på ett svagare läge.

För jag hinner omöjligt känna av hur alla har det. Och jag kan omöjligt tillfredsställa varenda kottes behov.

Så det är bra för mig att träna lite på det där.

Ikväll ska jag träna på att lyssna extra mycket till alla positiva kommentarer istället för att låta en enda negativ uppfylla mitt sinne.

Det är också bra för mig.

Återkommer.