Summa summarum

Den höll i sig ett tag. After-Mamma-kvälls-koman.

Men nu har den släppt och kvar finns bara ett trött, nöjt leende. Faktiskt.

Att ha två kvällar på raken visade sig vara ett briljant drag. På så sätt kunde man rätta till små saker man inte tyckte var bra den första kvällen så att den andra kvällen blev ännu bättre.

Ändå måste jag säga att den första var finfin den också.

Och att döma av leendena på mammorna som gick från Junibacken i den mörka höstkvällen med fina goodie-bags i händerna så tror jag att jag inte är ensam om att tycka det.

Eller, jag vet att jag inte är det.

Det är speciellt att samla ca 200 kvinnor som dessutom är mammor under ett tak.

Man har en så stark gemensam nämnare i sitt moderskap att man plötsligt upptäcker många fler beröringspunkter. Man pratar med varandra fast man aldrig träffats förut för att man är i ett tryggt, slutet sällskap. En pakt.

Man skulle kunna tro att det är svårt att vara privat i ett så stort sällskap men just för att det bara är mammor, kvinnor så känns allt väldigt personligt och intimt. Så tryggt att otroligt många mammor ställde svåra och väldigt personliga frågor vid frågestunden med Louise Hallin. Och hela kvällen pendlade mellan skratt, gråt, fniss, eftertänksamhet och asgarv.

Skönt.

Det blir fler Mammakvällar på Junibacken. Snart.

Den här veckan har det varit höstlov och vabb om vartannat.

Vintertidsomställningen kom för mig som en befrielse eftersom det känns som om jag jagat den där förlorade timmen sen i våras utan att riktigt hinna ikapp.

Det är så skönt att under några dagar titta på klockan och säga - Nämen! Är den inte mer?

Och känslan av sovmorgon, den är ljuvlig.

Höstlov alltså och således inte så många tider att passa. Pyjamasdagar och lite flytande läggtider. Stella har feber igen. Hon avslutade sin antibiotika-kur igår så idag är hon sjuk- igen.

Men hey! Fem dagar var hon i alla fall helt symptom-fri. Nu sover hon illa på grund av hosta, täppta andningsvägar och örvärk. Jag sover ännu sämre. Måste vaka lite hela tiden så att hon andas okej.

Jag antar att det är nåt virus som inte medicinen kunde utplåna. Eller så är det nån bacill.

Jag får ständigt påminna mig själv om att det är så här första året på dagis. 24 förkylningar ska de igenom under förskoleåren har jag läst nånstans. Och det är liksom ett måste. Så det är bara att bita ihop och räkna ner.

Följaktligen:

4 down, 20 more to go....

Yipiie.