För nio år sedan föddes jag.
På nytt.
Min dimmiga syn blev skarp. Min fadda hörsel krispig.
Alla frågor fick ett svar. Alla böner blev hörda och alla drömmar blev sanna.
Allt som löst flutit runt i ett virrvarr fann sin riktning och landade tillslut -
I dig.
Älskade son. Ängel och riddare.
Du kom, du såg och du segrade.
Om mitt hjärta och hela universum tog du ett stadigt grepp med din lilla, lilla hand.
För första gången i hela mitt liv fick jag möta någon som såg rakt in i mig helt utan att döma.
Villkorslös kärlek.
Och för det är jag så oändligt och outsägligt tacksam.
Du räddade mig, min ängel. Och jag räddade mig själv.
För att jag inte ville vara annat än just din mamma.
I dina ögon ser jag mig själv och en glimt av himlen.
Och jag är så stolt. Så stolt.
Du är den finaste och mest fulländade skapelse som nu har berikat mitt liv med mening i nio år.
Tack älskade Leo.
Tack.
I kärlek,
Din Mamma
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar