Bara en liten rapport

Det är vår nu.

Jag har krattat rabatterna, tagit upp alla pelargoner ur källaren. Penséerna står tappra på altanen där temperaturen ibland skiftar från någon minusgrad på morgonkvisten till ca trettio i eftermiddagssolen.

Leo har spelat sin första cup för säsongen och jag hejade mig hes bredvid planen. Som alltid. Oavsett resultat eller väder.

Han var inte säker på att han skulle spela vidare i år. "Jag är liksom ingen sport-kille" sa han förstrött när vi pratade om det för några veckor sedan. Då hade träningarna startat utomhus i full vinter och jag förstår om inte fotbollssuget är starkt i en 9-åring då. I alla fall inte den här 9-åringen så att säga.

Men efter att ha vunnit den allra första matchen med 6-0 så var alla dubier bortblåsta i vårvinden. Så glad. Så sprallig. Och vad spelade det för roll att de flesta andra av matcherna den helgen slutade på motsatt vis.

Nej - det var kul ändå. Och han ska fortsätta.

På söndag startar äntligen Noels träning för säsongen. Och där har vi en som spelat ute precis hela vintern. I en meter snö har han pulsat på skolgården och kämpat för att skapa en bollplan som är någorlunda spelbar. Inget stoppar honom. Inget.

Nu när det äntligen är vår står han timme ut och timme in ute i trädgården och tränar fintar och skott. I gummistövlar eller gympadojor. Eller fotbollsskorna såklart men dem vill han helst spara till den riktiga träningen.

Lilla Stella är frälst i utomhus-livet och blir sannerligen ilsken när vi är tvungna att gå in och stänga ytterdörren.

Äntligen får hon gunga. Gå och skrota på tomten och just så här års är man extra glad över att den är 1500 kvadrat och inhägnad. Livet blir lite enklare då. Både för henne och för mig.

Jag är vårtrött.

Vet att det här är en sån tid för mig.

Jag älskar våren samtidigt som jag besväras av den. Det är ljust och värmen återvänder men likväl blir det tungt över axlarna på något sätt.

Kan inte ens skriva mig ur det här tillståndet och det är lite ovanligt för mig.

Ikväll ska vi gå till kyrkan och titta på Noel när han för första gången uppträder med sin kör.

Det blir nog något att skriva om i alla fall.

Så jag återkommer.