Bizz

Jag gör oftast affärer med hjärtat. Så nån hårdnackad buissenes-kvinna blir jag aldrig. Hur sjutton stavas det egentligen?

Nåja, skit samma. Jag blir ju ingen sån i alla fall så jag behöver inte kunna stava till det.

Tyvärr innebär detta att jag gång på gång blir lite överkörd av såna som gör affärer mer med hjärnan - eller snarare plånboken. Enbart plånboken alltså.

Om jag tänker på hur många pengar jag förlorat på att "bara vilja sjunga" under min lilla artistkarriär så förvandlas jag snabbt till en bitter tant.

Nu när jag jobbar med koncept, idéer, events, temakvällar - bland annat - så blir jag alltid lika överrumplad när jag delar med mig av mina erfarenheter, kontakter, idéer för att sedan bli snuvad på desamma.

Jag står där med långt ansikte och tänker alltid samma sak:

- Nämen - sådär gör man väl inte?????

Fast så gör man ju. Och så har många gjort i långa tider.

Problemet är att dem som gör så vill jag ju inte jobba med. Och jag tänker att "När ska jag lära mig?". När ska jag fatta att det kan vara bra att inte vara som en öppen bok mot allt och alla. I alla möten.

Se alla möjligheter, hitta nya vägar och dela med mig av alla min tankar.

Samtidigt VILL jag ju vara sån. För det är bara sådana personer, som är så också, som jag vill jobba med.

Och det är svårt att promota sig själv i olika sammanhang UTAN att berätta om sina tankar och idéer. Det är ju de som är min styrka...liksom.

Så det är ett risktagande.

Och när jag förlorar står jag som sagt alltid där som ett rackarns frågetecken.

Men jag vägrar tro att jag förlorar i längden.

Vägrar.

Ett tag till i alla fall. Vägrar jag.

Idag har vi käkat popcorn och kollat på Talang. Fredagsmys heter det visst.

Eller Fredagsmyz - om man ska piffa till det lite. Fast det låter ju mer som ett dansband. Faktiskt.

Den idén får ni sno. Varsågod.