Det är svårt. Jag kan räkna de gånger jag varit borta från barnen mer än ett dygn på min ena hands fingrar.
Således är barnen inte heller vana vid att jag är utflugen.
Naturligtvis blev den äldste sonen sjuk och då längtar man ju ännu mer efter sin mamma.
Och sin son.
Men det gick ju såklart alldeles utmärkt utan mig härhemma. Ändå.
När jag kom hem var jag såklart nyfiken på vad de hade hittat på för spännande äventyr medan jag var borta.
-"Vi har åkt stoooor tvättmaskin" meddelade Stella så snart jag klev över tröskeln.
Det visade sig att den största begivenheten för helgen var att hon och pappa hade åkt och tvättat bilen. Detta var så spännande att hon berättade om den stora tvättmaskinen, borstarna, tvålen, torkblåsten och hur glad bilen blev av att bli tvättad - om och om igen ända tills det var dags att gå och lägga sig. Samma historia kom med jämna mellanrum även nu på morgonen innan det var dags att gå till dagis (förlåt, förskolan). Och det första hon berättade för sina fröknar var såklart historien om den stora, stora tvättmaskinen.
Jag var tvungen att stanna och förtydliga så att de inte trodde att vi av en händelse råkat stoppa henne i torktumlaren eller så i helgen.
Och jag tänker att här slår man ibland knut på sig själv som förälder. Vänder ut och in på plånbok, hjärna, kropp och sinne för att komma på storslagna, roliga och passande aktiviteter för familjens alla åldrar.
Åså räcker det med att dra till biltvätten för att ett starkt och bestående och värdefullt minne ska skapas i en liten snart tre-åring.
Fast jag misstänker att effekten inte kommer att vara densamma nästa gång.
Det där med biltvättseufori är nog ett enstaka tillstånd. Så vi får väl ta och dra till med nåt annat ändå. Som plane-spotting eller slambils-spaning.
Kan bli spännande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar