Holland är nya Italien

I många av mina inlägg har jag resonerat runt temat att det aldrig blir som man tänkt sig. Aldrig som man planerat. Kanske inte sämre för det men annorlunda. Annat.

Igår fick jag höra en berättelse som var så otroligt bra.

Livet - det är som att planera en resa till Italien.

Man drömmer om Rom, Florens, Toscana. Om maten, dofterna, musiken, värmen och atmosfären. Man köper guideböcker och lägger upp reserutten. Lär sig några användbara fraser på Italienska. Man packar sin väska och så äntligen kommer dagen då det är dags att resa.

Biljetter och pass.

Några timmars flygresa.

Så landar planet och flygvärdinnan säger:

- Mina damer och herrar, välkomna till .....Holland.

Och man tänker att - Va fan!!! Jag skulle ju till Italien. Jag har ju köpt biljetter till Italien det var ju bestämt! Alla andra åker till Italien och det vill jag också - såklart.

Holland!!!??? Vem vill va i Holland??????!!!

Men i Holland är man. Oavsett vad som stod på biljetten.

Man är förbannad, känner sig lurad. Besviken.

Går där och drömmer om Spanska trappan och Sixtinska Kapellet.

Ingen jävel förstår "Ciao" eller "Arrivederci"

Tillslut får man lov att köpa nya guideböcker, lära sig flamländska.

Se Amsterdam. Och om man slutar att hela tiden längta efter den resa man skulle gjort kanske man upptäcker nåt nytt på den resa som blev. Tulpaner. Väderkvarnar. Som de inte alls har i Italien. Och säkert har de Italienska restauranger i Holland. Alldeles säkert har de det.

Jag skulle ju också till Italien. Nu är jag inte där.

Men jag har tulpaner på köksbordet.

Och så är det med den saken.