Trots till tusen

Lilla S går igenom något stort just nu.

Och av det förstår inte mamma och pappa mycket.

Hon har gått från att vara en ljuv, vän, foglig, lättsam och följsam liten varelse till att i sina värsta stunder vara ett ilsket litet monster. Fast ändå ett sött litet monster.

Hon har helt klart lämnat småtting-tiden bakom sig. Den där man i bästa fall bara glider med och njuter av livet, aldrig behöver hålla sig till några regler och tänker att man helt självklart är universums centrum.

Det har nu gått upp för henne att hon inte alltid får som hon vill. Att det finns andra viljor och att dem - ve och fasa - ibland krockar med hennes!

Detta yttrar sig i diverse härligheter.

Igår när jag kom hem från en timmes extra körövning låg hon i en liten hög på köksmattan och sov. Där hade hon tillslut somnat efter att ha haft ett vredesutbrott om ca 1 timme och en kvart. När jag lyfte upp henne drack hon sin välling och fortsatte att snyfta tyst. Varvat med en och annan protest mot fel napp eller för få nappar eller för varmt täcke. Sen låg hon länge, länge och stirrade ut i mörkret. Kollade att jag satt kvar och somnade inte på en timme.

05.40 följande morgon.

Någon petar mig i ögonen och säger -Mamma, ge uuup!

Stella tycker att det är dags att vakna. Det tycker inte hennes mamma. Inte någon annan heller för den delen. Inte ens Morgon-TV har startat vid den tiden.

Jag drar ut på det till 05.58. Sen är det bara att masa sig upp och göra välling. Och kaffe.

Elle maskinen gör kaffe åt mig. Tur att det inte krävs mer än en knapp-tryckning den här morgonen.

När jag hämtar henne från dagis berättar de att hon somnat vid 9.30 mitt i de andra barnens vilda lek. Sovit två timmar i sträck. Så lagom till att de andra barnen somnade fick hon äta lunch ensam med en av pedagogerna och det tyckte Stella var så trevligt så. Försökte mata Kristina och förde lång lunchkonversation.

Hon är på strålande humör när jag hämtar henne - som alltid.

Berättar vad alla barnen på avdelningen heter. Fastän jag faktiskt redan vet det nu;)

Väl hemma får hon ett nytt utbrott när jag inte vill ge henne 7 kex, omedelbart sätta på Alfons eller låta henne hälla ut alla havregrynen på köksgolvet.

Det är hårt att leva. Mellan varven.

Tycker Stella och trötta mamman.

Gäsp.