Just nu bygger de och leker i "kojor" på rasterna. Av beskrivningen att döma känns det som om de leker en något mer obarnslig version av "mamma, pappa,barn" i kombination med nån typ av klubb. Man är liksom med och bygger på kojan, förbättrar den och förtjänar därmed sin rätt att leka i den. Sen är de där och leker fantasilekar som familjer, kollektiv eller polare.
Idag hade det tydligen skett nån incident med grabbar som kommit och försökt förstöra kojan. Trist såklart men det var inte det som fastnade i mitt huvud.
Nej, det var när han skulle beskriva vad de höll på att leka strax innan det hände.
Leo berättade att I bett honom ta skjortorna till kemtvätten. (På låtsas alltså...)
Kemtvätten. Jag vill påstå att jag under hela min barndom aldrig har lekt att jag gått till kemtvätten. Och det fanns ändå kemtvätt när jag var liten. Inte heller har jag någonsin hört att något barn lekt med ett sådant begrepp.
De flesta i Leos klass bor i tämligen välbärgade områden. Solsidan.
Kanske är det helt naturligt att leka att man går till kemtvätten, släpper in städerskan eller lejer hantverkare där. Man leker ju det de vuxna gör. Så varför inte.
Men om jag blickar bort mot miljonprogrammens hus i det andra väderstrecket så tänker jag att barnen i de husen nog tämligen sällan leker att de lämnar in kemtvätten.
Känns som om jag mest rabblat konstateranden och självklarheter nu. Eller bara en massa ord. Men jag ville bara skriva att det här funderade jag på en liten stund idag. Sen var jag tvungen att plocka ur diskmaskinen. Och något sådant lekte jag inte heller när jag var liten.
Inlägg
1 kommentar:
Ja synd det där med kojan, men vi ska starta en ny.
Skicka en kommentar