Sentimentalt. Vemodigt. Förväntansfullt. På samma gång.
Fint dukat i vitt och silver. Ljus precis överallt.
Ljuvliga bubblor i glaset.
Härliga smaker som trängs i gommen.
Lång sittning.
Frågesporter.
Reflektioner över året som gått och förväntningar och förhoppningar om det som ska komma.
Kramar, skålar.
Eldlyktor i papper som svävar mot skyn.
Samling runt en vedkorg. Kärlek och vänskap.
Ljuvliga barn i en enda stor bunt. 7 stycken som inte somnar förrän strax före 4. Det är nytt rekord.
Mitt ansikte möter kudden strax efter. Då har jag bäddat ner alla nattgäster, fixat köket och blåst ut alla ljus.
Det sista jag tänker är att det blir nog bra.
Av någon anledning känner jag en liten tvekan i det här med att ta tag i det nya året...
Har stora förhoppningar och är rädd att bli besviken.
Men först måste man sova. Sen vila.
Och sen...lite längre fram när ljuset återvänt. Och orken och viljan.
Då - då är året mitt.
Och livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar