Vit flagg

Det råder ett napp-krig här hemma.

Ända sen jag försiktigt började lägga fram en tes om att det kanske vore bra om den lilla tjejen inte har napp under dagtid har 2,5-åringen lagt i överväxlen på ilsken motsträvighet.

Min strävan har således fått alldeles motsatt effekt.

För från att lite då och då stoppat in nappen i munnen under dagtid, tex vid tårar eller trötthet eller längtan - har hon nu övergått till att hålla fast vid den krampaktigt, hela tiden.

Ja, såklart inte på förskolan. Där funkar ju allt som inte funkar hemma. Precis som det alltid är med alla barn. Hon fogar sig till att lägga nappen på napphyllan och har den endast och enbart vid vilan. Inget bråk där inte. Nänä, sånt spar hon till mamman.

Så snart hon får se mig trycker hon in nappen i munnen och stirrar stint på mig med stålgrå ögon. Hittar hon ingen att tillgå skriker hon tills hon får en. Och ja, det är jag som tillslut förser henne med densamma. Jag vet.

Man orkar ju inte hur länge som helst. Hon vinner oftast på utmattning. Vilket hon ju är så överdrivet medveten om också.

Eller så gäspar hon teatraliskt och meddelar att hon är så trött, så trött.

Tar nappen och går upp till sin säng och låtsas-sover en stund.

Minuter senare hör jag hur hon skuttar omkring däruppe och leker Madicken med dockorna och nallarna. Med nappen i munnen. Inte alls så trött.

Och om jag tänker efter blir det alltsomoftast på precis samma sätt när jag startar såna här kamper och krig mot mina barn. Det får nästan alltid motsatt effekt.

Vare sig det är speltider, lördagsgodis eller städning.

Missförstå mig rätt - vissa krig tänker jag givetvis fortsätta utkämpa alldeles oavsett. Vissa kamper kommer nämligen jag att vinna tillslut - på utmattning...;)

Men den här napp-kampen, den lägger jag ner nu.

I eftermiddag tänker jag strö nappar runt hela huset och säga till min dotter när hon kommer hem att:

- Varsågod! Här är dina nappar! Sug på dem, gosa med dem så mycket du vill. Tala sen om för mig när du tycker att det är dags att sluta, när du känner dig stor nog, så ska jag hjälpa dig med det.

När hon sen pratar med napp i munnen kommer jag att fortsätta säga - Va??! Nu hör jag inte riktigt...

Och när hon leker och har skoj och ändå har den i munnen ska jag lite fint undra om jag inte ska ta hand om den en stund tills hon är klar.

Men kriga - det slutar jag med prick nu.