Diagnos

Så nu har jag en diagnos.

Eller i alla fall ett namn på ett antal diffusa samt ett antal högst märkbara symptom.

Förr kallades det i folkmun för "kärring-sjukan" eller nåt i stil med "pip, svid och bränn-sjukan". Det känns ju upplyftande att höra.

Det var inte ens en sjukdom eller diagnos för ett tiotal år sedan förresten. Det ansågs vara nåt som gnälliga tanter råkade ut för.

Sedan började män få samma typ av symptom - och då blev det genast klassat som "på riktigt".

Naturligtvis.

Fibromyalgi. Heter det.

Och detta har jag lite svårt att acceptera just nu.

Men läkaren sa att vi behöver inte kalla det för nåt alls om jag inte vill - läget är ju ändå detsamma. Och det är ju sant.

Skillnaden just nu blir att jag går från att passivt och oroligt vänta på besked till att börja behandla värk och symptom. Det är ju bra.

Idag har jag till exempel startat arbetsdagen med en rask promenad tillsammans med C.

Latte och pain chokolat på Gateau gjorde promenaden lite trevligare dessutom.

Nästa vecka blir det rehab i varm bassäng. Bland annat.

Det kunde varit värre. Och det kunde varit bättre.

Men det kunde helt klart varit värre.

Också.