Små, små steg

Första versen på ett helt år... Och till detta en halv refräng.

Voilla! Jag är ute ur min icke-text-och-musik-skrivar-grotta.

Kom plötsligt på att där fanns en hel timme av ingenting framför mig så då satte jag mig vid pianot. Fantastiskt.

Och lyssna nu på detta mina vänner:

Jag startade dagen med att stretcha. Musklerna fullkomligt garvade åt mig när jag försökte dra och bända i dem så tidigt på morgonen. Men jag ihärdade. Lite grann i alla fall.

Efter frukost och vagnrull till dagis med en lycklig Stella tog jag en timmes sol-promenad ner till vattnet med C. Hon var lika stel och orörlig som jag. Skillnaden var att hon faktiskt både spelat fotboll och badmintonturnering i helgen.

Själv kunde jag bara skylla på vår senaste promenad i fredags...

Men vi tog oss runt i alla fall likt vandrande pinnar.

Sen jobbade jag ett par timmar framför datorn. Det måste man även om man har ont. Såna är tiderna nu.

Sen kära ni, SOV JAG I CA EN HALVTIMME!!! Jo, det är sant. Jag tog en lunch-nap.

Trodde inte att det var sant när jag vaknade med ett ryck i soffan. Jag fick fysiskt hålla i mig i en av soffkuddarna för att ligga kvar och slappna av nämligen. Kom naturligtvis på minst hundra saker jag borde göra så snart jag slöt ögonen.

Men det gick. Tillslut.

Som kronan på verket tog jag sen mina tre barn till biblioteket på eftermiddagen.

Denna ljuvliga plats som har den mest lugnande och rogivande inverkan på mig.

Doften av böcker, ord. Kuddhörna i plysch och fina kasperdockor i dockvrån.

Bibliotekarier som rör sig ljudlöst och möter en med ett tyst leende. Snoriga barn som är på biblioteket istället för på förskolan eftersom de hostar för mycket för att gå på dagis...

Ja, det där sista försökte jag naturligtvis undvika.

Men i övrigt var det en trevlig vistelse.

Kärleksmums och festis i bibblan-fiket och sen hem till en alldeles problem- och stressfri stund av matlagning och middagsstök.

Hade det inte varit för ett tjockt lager värk så hade denna dagen känts lika solig på insidan som på utsidan.

Men den hjälpte lite trots allt. Som en Ipren eller två. Ungefär.