En svärmors tankar

I helgen var jag på Paradise-kryssning med Leo samt en väninna och hennes dotter V.

Dottern är en tidigare klasskompis till Leo men eftersom den familjen nu flyttat till skärgården så ses vi inte dagligen längre som förut.

Det var mysigt att ge sig iväg med enbart den äldsta sonen. Han är så stor nu. Så klok och rolig att umgås med. Det har han iochförsig alltid varit.

Jag hade verkligen sett fram emot lite "egen-tid" med Leo. Liksom att bada, basta, äta gott och mysa med hela vårt lila gäng.

Vi hade verkligen ett härligt dygn tillsammans. Men Leos uppmärksamhet var onekligen svår att få ta del av. Han hade bara ögon för söta V och de var otroligt gulliga med varandra. Dessutom var de spralliga som två kalvar på grönbete och hade utomordentligt kul.

Så att gosa med mamma, hålla mammas hand, sitta i mammas knä - det var liksom uteslutet. Här fanns ju andra händer att hålla.

Jag fnissade lite åt mig själv där jag längtansfullt såg honom kurtisera på avstånd. Och tänkte att så här känns det nog att bli "svärmor".

När vi efter bad och bubbelpool skulle in och basta allihop tog jag för givet att Leo skulle gå in med oss på damernas. Så han slapp vara ensam i herrarnas omklädningsrum. Det har han ju liksom alltid gjort förut.

Men efter att ha klivit innanför dörrarna till omklädningsrummet och sett en hel hord tanter i full färd med att byta om stannade han bestämt och sa:

- Mamma, det här funkar inte för mig längre. Pinsamt. Jag går in på herrarnas istället.

Pinsamt...Där kom det. Ordet som förmodligen kommer att upprepas några gånger de kommande åren i olika sammanhang. Jag har väntat och tänkt att det ändå har dröjt ganska länge. Men nu är det här och det är bara att gilla läget. Dagarna då vi byter om tillsammans i simhallen är över. Och antagligen är det som det ska vara med den saken.

I shoppen valde han sedan omsorgsfullt och hemlighetsfullt ut ett halsband till V. I säkert 20 minuter stod han och resonerade och valde. V undrade otaliga gånger vem halsbandet var till men Leo sa att det tänkte han inte berätta. I alla fall inte just då.

När vi alla sen skulle ta adjö på perrongen på centralen fäste han halsbandet runt halsen på henne och kramade henne.

Och jag fick en tår i ögonvrån.

Lyckliga den som får honom och hans kärlek.

Och jag, jag lovar att bli världens bästa svärmor.