Evig kärlek

Från det att han steg in i förskoleklassen för första gången så har det varit hon.

De såg på varandra, sa hej och sen tog de varandras händer.

Första åren höll de i varandra på nästan alla samlingar. På musiken när de satt i ring. På skolgården när de inte sprang åt varsitt håll. På väg till matsalen.

De har haft en tyst överenskommelse om kärlek på något sätt. Oskyldigt men på största allvar.

I Maj planerade hon bröllop för dem. En av de andra tjejerna i klassen skulle baka tårtor och det hela skulle ta plats i trädgården hemma hos henne. Leo fick veta att han skulle bjuda släkt och vänner. Nu blev det tillslut inget. Jag tror att det föll på kompisen som inte längre hade lust att baka. Synd. Det hade varit trevligt annars med ett trädgårdsbröllop. I Maj.

Bästisen B är också kär i I. Och Leo tycker att det ändå är okej att dela med sig lite.

I alla fall lite av drömmen om henne.

Han har dock berättat att B och I aldrig håller handen eller pussas. Men B kan ändå få en kram ibland av I när han är snäll och hämtar hennes böcker eller vässar hennes pennor.

I är ganska bra på att dela ut små arbetsuppgifter till de två kärlekskranka gossarna. Och de ställer gladeligen upp.

Annars är I en mycket söt, vän och oerhört tyst liten varelse. Ja, eller liten och liten. Sanningen är att hon faktiskt växt om Leo och säkert är en 6 centimeter längre än honom. Så nu får han häva sig upp på tå en aning när han ska krama henne adjö. Vilket han gör. Varje dag.

Jag önskar du kunde se dem när han gör det.

Man blir alldeles varm i hjärtat.

Alldeles, alldeles varm.

Han har liksom bestämt sig. Det är han och I.

I evighet.

Så det så.