Reima-jakt

Första gången Leo skulle ekiperas för vinter på dagis-gården minns jag att jag glad i hågen begav mig ut på stan för att inhandla en Reima-overall. Jag hade hört på Öppna Förskolan att det var det absolut bästa man kunde ha. Och jag tänkte att här sparas inte på krutet!

Jag vadrade runt ganska länge och på den stora välsorterade barnbutiken undrade jag tillslut om de fått in några Remia i storlek 86.

- De är slut. Sa expediten torrt.

-Slut, skrattade jag, men det är ju knappt början av oktober...?

- De tog slut andra veckan i september. I alla fall i de mindre storlekarna. Du vet att när det gäller bra vinterplagg för barnen får man va lite på hugget...

Jag gick slokande från affären. Och Leo blev utan Reima det året.

Men aldrig efter det.

Sanna mina ord så hängde jag på låset året efter bär de fick leveranserna i slutet av Augusti och sommaren fortfarande var ljuvligt varm och vi gick i sandaler och shorts. Leo tultade runt i 25-gradig värme och provade en alldeles lagomt för stor overall.

Och om det tyckte han - sådär.

Men han var torr och varm den vintern.

Att planera klädinköp för höst och vinter för sina tre barn är en halvtidsyssla faktiskt.

Och det gör dessutom anspråk på en anständig halvtidslön.

I år blir det Reima för Stella också. Noel däremot får ärva Polarn-jacka av storebror men måste kompletteras med byxor eftersom de som en gång hörde till slets ut i backarna på nolltid.

Och Leo, ja jag jagar fortfarande i hopp om att komma över bra, vattentäta, varma och snygga vinterkläder till honom som inte kostar lika mycket som en avsmakningmeny på Edsbacka krog. Eller en sista-minuten till Grekland. Sen är det skor... vantar, mössor, handskar, fleecar....

Skidhjälmar, skridskor...

Äh, va sa jag att en sista-minuten t Medelhavet kostade...?

Måste räkna på det där tror jag...