Aldrig som man tänkt sig

Livet blir sällan som det var tänkt.

Är man av den lite kontrollälskande sorten kan det vara svårt att förlika sig med denna realitet.

I att-göra-listornas och de minutiösa planernas värld finns inga marginaler inskrivna. Inga brasklappar eller eventualiteter göre sig besvär.

Som småbarnsförälder fick man snabbt lära sig att de allra flesta planer skulle kastas omkull av kräksjukor, nattvätningar, trots-utbrott, febertoppar och vattkoppor. Skaffar man sig dessutom tre barn ökar förstås sannolikheten att ingenting man i förväg skrivit in i kalendern blir av på det sätt eller på den tidpunkt man tänkt.

Man måste liksom vara beredd hela tiden med en plan B. Plan C och D också för den delen.

Problemet är ju att den där B-planen sällan känns så himla kul.

Så vad göra?

Kanske är det ingen idé att planera så himla mycket alls.

Kanske borde man bli bättre på att fånga ögonblicket då det uppenbarar sig.

"Vänta nu...Det är lördag förmiddag...Alla verkar friska...har sovit okej....Vi ringer alla kompisar NU och drar ut och pimplar!"

Eller

"Fredag eftermiddag...Inga inställda tåg eller bussar...ingen har ramlat och slagit sig och behöver sys...NU drar vi in till stan och bowlar!"

Man är så dålig på spontanitet. Korrigering: JAG är så dålig på spontanitet.

Och antagligen har det att göra med ett kontrollbehov samt en viss brist på energi och sömn.

I år ska jag bli bättre på att vara spontan.

Och lämna almanackan öppen för detsamma. För i en fulltecknad kalender finns inte utrymme för spontanitet. En sån kalender lägger bara grund för inställda planer, B, C och D-planer samt en massa besvikelser.

En öppen och gles kalender är en möjlighet. En väg till överraskning och lust.

Så får det bli.

Det ska jag genast planera in i kalendern.