torsdag 21 januari 2010

Ett brev till mina barns oskattbara dagisfröknar

Vi har setts nästan varje vardag nu i drygt sex år.
Jag har varje morgon anförtrott er med det allra käraste jag har.
Och ni har förvaltat det förtroendet på det mest fantastiska sätt.
Ni vet massor om oss. Jag vet lite grann om er.
Ni möter varje barn med ett glatt "Gomorron" - varje dag.
Undrar hur helgen har varit, hur natten har varit.

Vi har pratat allvarliga saker, skojat, skrattat. Ni har lagt armen om mig när jag gråtit en skvätt vid inskolningar. Mött mina barn och mött mig - i alla behov och situationer.

Ni har lyssnat, förstått och tillmötesgått. Ni har stimulerat, uppmuntrat och haft tålamod.

Ni har vakat över och brytt er om mina barn när jag inte varit där och kunnat göra det.
Erbjudit er famn, er hand och ert hjärta.
Och ni fortsätter att göra det - varje dag.
Det är tur att jag just fått börja om med min allra minsta hos er, nu när de äldsta två lämnat förskolans värld. För det är svårt att tänka sig en vardag utan er.

Fina, underbara pedagoger på Parkstugans förskola
- ni är oskattbara och alldeles fantastiska vardagshjältar.


2 kommentarer:

Pumpan sa...

Till och med jag blir lite tårögd..... Och ändå har jag aldrig träffat dessa underbara dagisfröknar.

Mycket vackert skrivet

Mitt i Fågelsången sa...

Jag kan bara instämma i hyllningen till Parkstugans pedagoger! Vi hade bara förmånen att ha våra barn hos er i 3 år, och nu med lillskruttan är det inte logistiskt försvarbart att återvända till er, tyvärr.

Lyckans alla föräldrar och barn som får stifta er bekantskap.

/Ylva