Ljudet av klossar

Det är tyst en stund i huset.

Har inte hänt ofta de senaste veckorna, det ska jag villigen erkänna.

Men nu är det ganska...tyst.

Jag sitter framför min skärm på övervåningen. Den är belägen just utanför Stellas lilla rum.

Jag läser, uppdaterar mig lite. Borde ta tag i räkenskaperna och alla veriffer till bokslutet. Men det händer inte mycket för mig just idag...

Det enda ljud som hörs nu är kloss-ljud.

Små, färgglada träklossar som tålmodigt läggs ovanpå varandra. Ljuden är mjuka, subtila och jag märker att jag blir lugn av att höra dem. Då och då kommer ett lite starkar ljud, då när tornen blivit lite för höga och vingliga och inte lyckas stå kvar längre. Men raset blir ändå ganska dovt eftersom det sker på trasmattan som barmhärtigt dämpar trägolvet under.

Raset efterföljs omedelbart av återuppbyggnad i nya små konstellationer.

Oupphörligen. Tålmodigt.

Hon tröttnar inte.

Inte på en lång, lång stund. Trots säkert 30 ras.

Istället hämtar hon med jämna mellenrum nya klossar ur klosslådan. Som för att se om de passar bättre. Om det blir stadigare torn av dem. Eller bara finare.

Fina, fina Stella.

Fokuserad. Belåten. Beslutsam.

Fullständigt tillfreds.

Ljudet av små träklossar som läggs ovanpå varandra av en liten, liten Stella-hand

- det är bland det bästa jag vet.