Varannan helg träffade jag min pappa.
Det var inte mycket men det var som det var. På den tiden.
När vi sågs åt vi blodpudding och jag låg i extrasäng som hade väldigt mjuka fjädrar.
På lördagarna åkte vi till Gottsundabadet. Jag fick följa med in på herrarnas.
Pappa lärde mig simma och jag hoppade i den djupa bassängen när jag bara var några år gammal. Jag var glad där i vattnet. Det minns jag.
Efteråt var vi alltid hungriga som vargar.
-Man blir väldigt hungrig av att bada, sa pappa.
Vissa extra lyckliga dagar gick vi till hamburgerian som låg längre bort i centrumet. Då fanns inte så många sådana ställen och att äta hamburgare var ren lyx. Sen, efter maten, det var då det kunde hända.
Pappa tittade på mig och sa:
-Ska vi ta en sväng in på biblioteket...?
Och så kom det sig att vi låg där, pappa och jag, i en hög av plyschkuddar och läste otaliga sagor och berättelser. Omgivna av orden, lukten av böcker och dämpade viskningar.
Och vi hade aldrig bråttom. Aldrig någonsin.
Jag vet att det inte var särskilt många gånger som vi var där.
Ändå är minnena krispigt tydliga. Och väldigt mysiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar