Egentligen är det ett melankoliskt tillstånd som inte nödvändigtvis behöver anknyta just till en söndag. Det ger snarare uttryck för en ledsamhet över att något glädjefyllt tar slut och något förpliktigande tar vid.
Hur man nu än vill beskriva det så har jag i alla händelser en släng av detta tillstånd idag.
Jag har av min mentor fått lära mig att man måste bryta tankemönster och med konkreta handlingar få hjärnan att förknippa tex söndagar med något bra för att så småningom känna söndagsglädje istället för att per automatik koppla på melankolin på söndagseftermiddagen.
33 gånger måste man återkommande göra något för att det ska bli ett behov och en vana för kropp och hjärna. (Tänk på det ni som försöker komma igång med träning tex...)
Jag borde alltså med denna tes som grund boka in kuliga saker i 33 söndagar framöver. Och jag vet ju precis hur en drömsöndag i januari ser ut.
Idag tex. skulle jag ha vaknat utvilad efter en god natts oavbruten sömn. Vi hade alla samlats runt frukostbordet med tända ljus och varsitt glas Tropicana apelsinjuice.
Sen hade vi packat matsäck med varm choklad och äggsmörgåsar, klätt på oss varma kläder och gett oss ut i solen på långfärdsskridskor nere vid Norrviken.
Efter det hade vi härligt trötta och glada i kroppen åkt hem och sovit middag en timme allihop.
Vaknat, druckit lite kaffe, spelat ett parti Uno och sedan avslutat dagen med att gå på Kina-restaurang. Och där hade jag tagit friterade bananer med glass till efterrätt.
Sen hade vi återvänt hem igen, barnen somnat fort i sina sängar och jag och maken masserat varandras fötter i soffan medan en Beck-film spelat i bakgrunden.
Fast idag sken inte solen och inte blev det några skridskoturer eller äggmackor...
Nej, usch nu måste jag råda bor på det här och boka en resa eller nåt så man har något att se fram emot.
Eller åtminstone en söndagsutflykt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar