Babian vrs Regnbåge

I tisdags åkte A med äldste sonen på fisketripp med övernattning i tält. Destination Fyrväpplingen i Norra Uppland med förhoppning om en och annan Regnbågslax på kroken.

Samtidigt bestämde jag och Noel att Skansen var ett bra utflyktsmål för dagen.

Jag hade beslutat mig för att denna dag skulle bli en JA-dag.

Att jag så få gånger som det bara var möjligt skulle använda ordet NEJ eller komma med andra förmaningar. Så det blev rubbet.

Skansen, pannkakor till lunch, glass, ponnyridning, inträde på Akvariet, karuseller, gasballong, stor polkagrisklubba i form av en napp, djurgårdsfärja tillbaka, glass igen, och sen popcorn framför Sverige-matchen med U21landslaget.

Jag sa faktiskt inte Nej någon gång alls. Ändå tjatade han faktiskt knappt något. Gnällde inte när det var dags att gå vidare från getter eller krokodiler. Var inte lessen över att Skansen till slut tog slut och under den långa, långa promenaden från Djurgårdsfärjan till centralen klagade han inte en endaste gång. Han hade fått välja färdsätt själv och visste att båten skulle efterföljas av en lång gångväg. Och när valet var hans eget kom inga klagomål.

Det var skönt att vara själv med min blivande 6-åring. Min minsta pojke som just avslutat sin dagisperiod och börjar skolan efter sommarlovet.

Han är så stor nu. Och han växer lite till när han får stå ensam utan storebror att hålla sig i.

Dessutom är han en ganska kul kille.

Vet iochförsig inte om mannen i pendeltågskassan tyckte det när Noel kavat frågade honom om han var en kille eller tjej.

Eller när han efter att vi blivit bortglömda av en kassörska två gånger sa till densamma att "Du är visst lite vimsig i huvudet, du"

Fast den sistnämda skrattade faktiskt och höll med om att just idag var hon verkligen det.

Babianerna var i alla fall allra coolast på Skansen. Näst efter Noel förstås.

Leo, han fick sin allra första regnbåge på fisktrippen och växte ett par centimeter av det han också.

Det är bra att spendera tid med dem enskilt ibland. För att lära känna dem ordentligt. Om man hela tiden har dem i skock gör liksom hierarkin och gruppdynamiken att barnets egna personlighet mattas lite. Anpassar sig så att säga.

Vi hade bra dagar allihop. Ändå är det alltid så skönt när vi åter är samlade under samma tak igen. Speciellt när man har en ettåring som tycker att 5.40 är en bra tid att gå upp....Då kan man åtminstone ta varannan morgon.