Tillbaka

Hemma igen.

Det är skönt med återseende. Tusen kramar, hundra pussar. 1-åringen som trevar lite i början för att hon plötsligt inser att jag nog varit borta ett tag. Ser nästan lite blyg ut i en sekund innan jag får en stor blöt puss.

Sen är hon lite extra gnällig den kvällen. Såklart. Mamman är ju tillbaka.

Otippat nog var det stora pojkarna som hade svårast med min bortavaro. De längtade, var sorgsna i telefon, undrade när jag skulle komma.

Kanske är det för att jag alltid är här. Alltid med. På plats. Nära.

Klart det blir konstigt när båset är tomt...

- Vilken tur att du kom hem igen! Sa Noel och strök mitt ansikte med sina händer.

- Skönt att du är här. Jag har längtat så... Sa Leo och pussade mig gonatt.

Så fick jag en ros av varje familjemedlem i en vas på köksbordet. Och fiskgryta.

Det är skönt att vara längtad.

Hur det gick med ångesten och oron?

Hur bra som helst. Naturligtvis.

Jag hade det jättetrevligt och ångestfritt.

Det är ju skillnad på längtan och oro.

Ett längtande hjärta älskar på distans och det är ganska bra att öva på det då och då.

Kärlekens konturer blir tydligare och nyanserna lite starkare.